1Innan bergen föddes,
2Du vände människan till ånger och sade:
3För tusen år i dina ögon är som gårdagen som gick förbi,
4Du sveper bort dem som med en flod, medan de sover.
5På morgonen blomstrar det och växer upp,
6Vi är förtärda av din vrede,
7Du har ställt våra överträdelser inför dig,
8Alla våra dagar är borta i din vrede,
9Våra år varar i 70 år,
10Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede,
11Lär oss antalet av våra dagar
12Kom tillbaka Herre (Jahve), hur länge… [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en ”aposiopesis”, som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad.]
13Gör oss tillfredsställda (mätta oss) på morgonen med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
14Gör oss glada för alla de dagar som du har plågat oss,
15Låt ditt verk (det du gör) bli synligt för dina tjänare,
16Låt din nåd (ditt välbehag, din favör) Herre (Adonaj) vår Gud (Elohim) komma över oss.