1Av David.
2Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld,
3dra svärd och spjut,
4Låt de som är ute efter mitt liv,
5Låt dem bli som agnar för vinden,
6Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal,
7Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig,
8Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det),
9Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (dansa, fröjda sig) i Herren (Jahve),
10Alla mina ben ska säga:
11Laglösa (falska, våldsamma – hebr. chamas) vittnen träder fram,
12De lönar gott med ont [Saul erkände att han behandlat David så, se 1 Sam 24:17],
13När de var sjuka,
14Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
15Men när jag stapplade, gladde de sig och samlades,
16Som gudsfientliga gycklare vid fester,
17Herre (Adonaj), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
18Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig i den stora församlingen [templet],
19De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
20De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång – hebr. shalom),
21De spärrar upp sina [fula] gap mot mig,
22Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst;
23Vakna, stå upp till mitt försvar,
24Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahve) min Gud (Elohim),
25Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan):
26Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
27Låt alla jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och glädja sig,
28Då ska min tunga berätta om (förkunna; begrunda – hebr. hagah) din rättfärdighet