1När Jesus hade avslutat detta tal [om förlåtelse, se föregående kapitel] bröt han upp från Galileen och kom in i Judéen från andra [östra] sidan Jordan.
2Stora skaror följde honom, och han helade dem där.
3Några fariséer kom fram till Jesus för att sätta honom på prov (fresta och fälla honom) och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst (finns det något lagligt skäl för skilsmässa)?”
4Han svarade:
5Och han fortsatte:
6De är inte längre två utan ett.
7De frågade: ”Varför har då Mose befallt mannen [i 5 Mos 24:1-4] att ge henne ett skilsmässobrev och skilja sig (skicka i väg henne)?”
8Han svarade: ”Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från begynnelsen var det inte så.
9Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott.”
10[Det är inte bara fariséerna som blir förvånade över Jesu svar.] Lärjungarna sade: ”Om detta är mannens ställning gentemot hustrun [om det är så höga krav för att tillåta en skilsmässa, se vers 3 och 9], då är det bättre att inte gifta sig alls.”
11Men Jesus sade: ”Det är inte alla som kan ta emot detta ord, utan det är för dem som har fått det givet [fått gåvan av Gud att leva ogifta].
12[Det finns tre kategorier:]
13Sedan kom man till honom med barn (2-11 år), man ville att han skulle lägga händerna på och be [välsignelse] över dem. Lärjungarna tillrättavisade (hindrade, sade strängt till) dem. [I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.]
14Då sade Jesus: ”Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.”
15Han lade händerna på dem [vart och ett av barnen].
16Då (plötsligt, oväntat) kom en person fram till honom och frågade: ”Mästare, vad gott [vilka goda gärningar] ska jag göra för att få evigt liv?” [Mannen var ung och rik, se Matt 19:20, 22. Han var också en ledare, antagligen en föreståndare i synagogan, se Luk 18:18.]
17Jesus svarade: ”Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden.”
18Han frågade: ”Vilka?”
19hedra (visa respekt för) din far och din mor [2 Mos 20:12]
20Den unge mannen [omkring 20-40 år gammal] sade: ”Jag har hållit alla dessa sedan unga år, vad saknar jag?” [Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla buden.]
21Jesus svarade: ”Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se vers 19], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se Matt 6:21.]
22När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, för han hade många ägodelar (ägde mycket jord och mark).
23Då sade Jesus till sina lärjungar: ”Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket.
24Igen säger jag er, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.”
25När lärjungarna hörde detta häpnade de (blev de helt överväldigade och förvånade) och sade: ”Vem kan då bli frälst [räddad från evig död]?”
26Men Jesus såg på dem och sade [svarade sedan]: ”För (nära intill; bland – gr. para) människor är detta omöjligt [mänsklig styrka kan inte frälsa, se vers 20], men för (nära intill; hos) Gud är allt möjligt (alla saker/ting möjliga).” [Den grekiska prepositionen para beskriver någon/något som är alldeles intill, hos, bland eller jämsides med. Se även Mark 10:27; Luk 1:37; 18:27.]
27Då svarade Petrus och sade: ”Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se vers 22], vad kommer vi att få?”
28Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
29Var och en som har försakat (fått överge) hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkermark för att följa mig ska bli belönad många gånger om, och få evigt liv som arv.
30Många som [nu] är de första ska bli de sista, och många som [nu] är de sista ska bli de första.”