1”Det himmelska kungariket kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård.
2Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
3Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen, gr. agora).
4Han sade till dem: ’Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.’ Så de gick dit.
5Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen.
6Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sade han till dem: ’Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?’
7De svarade honom: ’Därför att ingen har anställt oss.’ Han sade till dem: ’Gå in till vingården ni också.’
8När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med de som kom sist och sluta med de första.’
9De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön].
10När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar.
11När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren,
12och sade: ’De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.’
13Då svarade han en av dem och sade [personligen till honom]: ’Min kamrat, jag behandlar dig inte illa (sårar dig inte). Kom vi inte överens om en denar per dag?
14Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig.
15Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?’
16Så ska de som [nu] är de sista [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista.”
17När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avsides (för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen [medan de vandrade framåt] sade han till dem:
18”Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden.
19De ska utlämna honom åt hedningarna för att han ska hånas och pryglas hårt och bli korsfäst, men på den tredje dagen ska han uppstå.”
20Då kom Sebedeus söners mor [Salome, se Matt 27:56; Mark 15:40] fram till Jesus tillsammans med sina söner [Jakob och Johannes, två av Jesu tolv lärjungar, se Mark 10:35]. Hon föll på knä och ville be honom om något.
21Han frågade henne: ”Vad vill du?”
22Jesus svarade [och riktade sig nu främst till Jakob och Johannes]: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?”
23Då sade han: ”Ni ska dricka min bägare, men platserna till höger och till vänster om mig är inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har förberett dem till.”
24När de tio [andra lärjungarna] hörde detta blev de förargade på de båda bröderna (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett). [Deras missnöje bottnade i avundsjuka och samma begär att vara främst, så Jesus tar tillfället i akt och undervisar dem alla om sant tjänande.]
25Jesus kallade till sig dem [allihop] och sade: ”Ni vet att härskarna över hednafolken är herrar (utövar ett förtryckande herravälde), och de högt uppsatta (mäktiga) använder sin makt för att förtrycka dem (de styr som tyranner över folken).
26Så ska det inte vara hos er, utan den som vill vara stor bland er ska vara er [de andras] tjänare (gr. diakonos),
27och den som vill vara främst bland er ska vara er [de andras] slav (gr. doulos),
28just [precis på samma sätt] som Människosonen inte kom för att bli betjänad (gr. diakoneo), utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” [Jes 53:10-12; Joh 11:49-50]
29Medan de var på väg ut från [den gamla staden] Jeriko följde en stor skara honom.
30Där [mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
31Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
32Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”
33De svarade honom: ”Herre, gör så att våra ögon öppnas.”
34Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon och på en gång kunde de se, och de följde honom.