1Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.]
2De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för.
3Jesus sade till mannen med den förlamade handen: ”Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se].”
4Sedan sade han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]:
5Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sade Jesus till mannen: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd.
6Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus.
7Då [på grund av fariséernas planer på att döda honom] drog Jesus sig undan tillsammans med sina lärjungar mot [Galileiska] sjön. En stor skara människor från [de närmsta städerna och byarna i] Galileen följde honom. Också från [de södra regionerna] Judéen,
8Jerusalem, Iduméen [längst söderut] och från landet på andra sidan [östra sidan av] Jordan [regionerna Pereen, Dekapolis och Gaulanitis, nuvarande Golan] och från trakterna omkring [kuststäderna] Tyros och Sidon [den nordvästra regionen Fenikien] kom människor i stora skaror till honom när de hörde talas om allt han gjorde.
9Han sade till sina lärjungar att alltid ha en liten båt i beredskap för honom på grund av folket, så att han inte skulle bli trängd (nedtrampad) av folkmassan.
10Anledningen var att han hade helat så många att alla som var plågade (sjuka, led av besvärliga kroppsliga åkommor) pressade på (bokstavligen föll över) honom.
11Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: ”Du är Guds Son.”
12Men han förbjöd dem strängt att offentliggöra vem han var.
13Han gick upp på berget [för att be, se Luk 6:2, och ber hela natten, se Luk 6:12-13]. Sedan kallade han till sig dem som han själv hade utvalt, och de kom till honom.
14Han utsåg (ordagrant ”gjorde”) de tolv som skulle följa (ständigt vara med) honom, dem som han skulle skicka ut att predika (vara apostlar, speciella budbärare),
15och att ha auktoritet (makt) att bota de sjuka, och att driva ut demoner.
16Simon, som han gav namnet Petrus,
17Jakob, Sebedeus son,
18Andreas,
19Judas Iskariot, han som förrådde honom.
20Sedan gick han till ett hus [antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta.
21När hans närmaste [hans familj, se vers 31-32] fick höra detta, gick de ut för att föra med sig honom med våld (gripa, arrestera honom) [och föra honom tillbaka till Nasaret]. De sade (gång på gång, deras huvudsakliga samtalsämne var) att han var från vettet (från sina sinnen).
22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem [till Galileen] sade att han var besatt av Beelsebul, och det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna.
23Han kallade till sig dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum] och talade till dem i liknelser (illustrationer och jämförelser för att förklara):
24Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
25Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
26Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom.
27Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]
28Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.
29Men den som hädar den heliga Anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.”
30De hade ju sagt att han hade en oren ande.
31Nu kom Jesu bröder [Jakob, Joses, Judas och Simon, se Mark 6:3] och hans mor. De stannade utanför [Petrus hus där Jesus undervisade] och skickade bud efter honom.
32En stor mängd människor satt i en cirkel runt Jesus, och de sade till honom: ”Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” [Jesu familj hade beslutat sig för att hämta och föra med sig honom med våld eftersom de ansåg att han blivit galen, se Mark 3:21.]
33Då svarade han dem: ”Vem är min mor och mina bröder?”
34När han hade fört blicken runt dem som satt omkring honom sade han: ”Se, här är min mor och mina bröder.
35Den som gör Guds vilja är min broder och min syster och min mor.”