1Sedan började han undervisa vid sjön igen. [Jesus hade undervisat där tidigare, se Mark 3:7-9.] En stor skara samlades kring honom, därför steg han i båten [som de hade redo, se Mark 3:9] och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden.
2Han undervisade dem i många liknelser (jämförelser).
3”Lyssna!
4När han sådde föll en del vid vägen,
5Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
6Men när solen steg upp förbrändes de,
7Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
8Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav (gång på gång, kontinuerligt) frukt,
9Han sade: ”Den som har öron att höra med, han ska lyssna (ta till sig och förstå min undervisning).”
10Så fort han var ensam, började de som var omkring honom tillsammans med de tolv att fråga honom om liknelserna.
11Han sade till dem: ”Till er har Guds rikes mysterium (hemlighet, dolda plan) blivit given (ni har fått gåvan att förstå), men för dessa som står utanför är allt bara liknelser.
12Detta för att [profetian i Jes 6:9-10 skulle gå i uppfyllelse]:
13Sedan sade han till dem: ”Om ni inte förstår denna liknelse, hur kan ni då tyda (kunna vara i en process av att förstå) några andra liknelser?
14Såningsmannen sår Ordet. [Ordet kan syfta på budskapet som Jesus predikade eller på Jesus själv. Liknelsen handlar om hur människor gensvarar på budskapet och Jesus.]
15De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet ”väg” kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
16På samma sätt är det med dem som sås på stenig mark, det är de som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
17men inte har något rotfäste inom sig. De står fast en tid, men så fort lidande (problem, hård press) och förföljelse (förtryck) kommer för ordets skull faller de genast bort (tar de anstöt, ordet blir till en stötesten).
18De som har blivit sådda bland törnen är de som hör ordet,
19men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. [Grundordet för ”törne” är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se Matt 7:15-17.]
20De som såtts i den goda jorden är de som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettio gånger det som såtts, sextio gånger och hundra gånger så mycket.”
21Han sade till dem: ”Inte tas väl en lampa fram för att bli ställd under sädesmåttet eller under bädden? Nej, man placerar den på hållaren! [Högt och centralt så det ger ljus i huset.]
22För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
23Om någon har öron för att höra med, då ska han höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”
24Han sade till dem: ”Var uppmärksamma på vad ni hör. Det mått ni ger [av energi och studier till den sanning ni hör], ska bli det mått [av kunskap] som kommer tillbaka till er, och ännu mer [förutom det] ska ges till er som lyssnar.
25För den som har [förståelse] ska få mer, och från den som inte har någonting [inget intresse av liknelserna och Jesu undervisning], ska även det han har tas bort.”
26Han [Jesus] sade också: ”Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se vers 14.]
27Han sover på natten och går upp på dagen, och under tiden gror säden och växer till i längd. Hur [och varför växer säden]? Det vet han inte.
28Jorden bär frukt av sig själv (spontant, gr. automatos):
29När skörden är mogen (ordagrant ”när frukten tillåter det”), då låter han genast skäran gå [sänder han in skördearbetarna], för då är det skördetid.”
30Jesus sade: ”Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.]
31Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna],
32men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”
33Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. [Sista delen kan också översättas ”så långt de kunde förstå”.]
34Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant ”lösgjorde”, gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga).
35Samma dag [som han gett liknelserna om Guds rike, se vers 1-34], när det blivit kväll, sade han [Jesus] till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” [Till den östra sidan av sjön.]
36De lät folket gå och tog med sig honom i den stora båten som han redan satt i, och andra små båtar följde med honom.
37Då utvecklades en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas,
38men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?”
39Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sade till sjön: ”Tyst! Var stilla!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn).
40Han sade till dem [lärjungarna]: ”Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?”
41Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”