1Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. Ryktet spred sig att han var hemma igen,
2och det samlades så mycket folk att det inte ens fanns plats utanför dörren [det var trängsel ända ut till gatan]. Mitt under det att han samtalade (förde en konversation) om Ordet med dem,
3kom de dit med en förlamad man. Det var fyra män som bar honom.
4När de inte kunde komma nära Jesus på grund av allt folket, började de gräva sig igenom taket ovanför Jesus.
5När Jesus såg deras tro [den lame mannens och hans vänners tro], sade han till den förlamade: ”Mitt barn (med fokus på att han tillhör familjen), dina synder är förlåtna (borttagna).”
6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte (hade en inre dialog) i sina hjärtan:
7”Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?”
8I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sade till dem: ”Varför tänker ni allt detta i era hjärtan?
9Vad är lättast att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna (borttagna),’ eller att säga: ’Stå upp, ta din bädd och börja gå’?
10Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig”, och så sade han till den förlamade:
11”Stå upp, ta din bädd och gå hem.”
12Då reste sig mannen upp på en gång och tog sin bädd (bår) och gick ut mitt framför ögonen på dem alla. Man häpnade (tappade helt fattningen) och prisade (tackade) Gud och sade: ”Vi har aldrig sett något liknande förut!”
13Jesus gick igen längs med sjön. [Han gick ut från Petrus hus i Kapernaum där han nyligen helat en lam man.] Hela folkskaran samlades på nytt kring honom, och han fortsatte att undervisa dem.
14Medan han gick förbi [stadsgränsen] såg han Alfaios (Alfeus) son Levi [som också kallas Matteus], sitta vid tullbåset [enklare tullstation där alla som skulle sälja varor fick betala försäljningsskatt]. Han sade till honom: ”Följ mig (bli min lärjunge).” Han stod upp och följde honom.
15När sedan Jesus låg till bords i hans hus [antagligen Levis hus i Kapernaum] var det många tullindrivare och syndare som delade måltiden tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Många av dem följde honom (var bland den större skara människor som följde honom och kallades hans lärjungar).
16När de skriftlärda som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sade de till Jesu lärjungar: ”Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare?”
17När Jesus hörde detta, sade han till dem: ”Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
18Johannes lärjungar och fariséerna fastade. [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag.] Därför frågade man Jesus: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar, men inte dina lärjungar?”
19Jesus svarade dem:
20Men den dagen ska komma när brudgummen ska tas bort från dem, och då ska de fasta.
21Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
22Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
23En sabbat gick Jesus på en väg som gick igenom ett sädesfält, och medan de gick började hans lärjungar att rycka av veteaxen. [Sabbaten varade från fredag kväll till lördag kväll, och denna händelse inträffar troligen på väg till samlingen i synagogan på lördagsmorgonen.]
24Då sade fariséerna till honom: ”Titta [på dina lärjungar], varför gör de sådant som man inte får göra på sabbaten?”
25Han svarade: ”Har ni aldrig läst [1 Sam 21:1-6] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga?
26Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom.”
27Jesus sade till dem: ”Sabbaten är till för (skapades för) människan, inte människan för sabbaten.
28Därför är Människosonen Herre även över sabbaten.”