1Detta är begynnelsen [utgångspunkten för min redogörelse] av evangeliet (det glada budskapet, segerbudskapet) om Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son.
2Så står det skrivet hos profeten Jesaja [om Johannes Döparen, se vers 4]:
3En röst ropar i öknen:
4Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken på hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse.
5Hela Judéen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom (i en ständig ström), och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.
6Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet [vilket ger associationer till tidigare profeter som t.ex. Elia, se 2 Kung 1:8]. Han levde av gräshoppor och vildhonung. [Johannes livsstil stod i stark kontrast till många av de religiösa ledarna som levde i lyx. Gräshoppor och vildhonung var vanlig mat i ökenmarken.]
7Han predikade: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar [som var en slavs syssla].
8Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig Ande.”
9Nu vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan[-floden] av Johannes.
10På en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlen dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom].
11Då kom en röst från himlen: ”Du är min älskade son, jag har min glädje i dig (du är den utvalde, ende).” [Jes 42:1]
12På en gång förde (drev) Anden honom ut i öknen (obebodda trakter).
13Han var i öknen under fyrtio dagar och prövades (frestades, testades, utvärderades ständigt, gång på gång) av Satan (motståndaren). Han levde bland de vilda djuren [schakaler, vargar, hyenor, leoparder], och änglarna betjänade honom (ständigt, gång på gång).
14Nu, efter det att Johannes hade blivit fängslad [i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet av den romerske ståthållaren Herodes Antipas som ansvarade för Galileen och Pereen], kom Jesus till Galileen och predikade evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike
15och sade:
16När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon [som senare kallas Petrus, se Mark 3:16] och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.
17Jesus sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag ska göra er till [lära er att bli] människofiskare!”
18Genast lämnade de sina nät och följde honom.
19Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt.
20Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans anställda fiskare i båten och följde efter honom.
21De gick in till Kapernaum, och så fort (ordagrant ”genast när”) det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa.
22De häpnade (blev helt överväldigade, förvånade) över hans undervisning, för han undervisade med auktoritet (makt) och inte som de skriftlärda [som mestadels bara citerade andra tidigare rabbiner].
23Just då i synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och på en gång började han skrika:
24”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är – Guds helige!”
25Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): ”Var tyst! Kom ut ur honom!”
26Efter att den orena anden våldsamt slitit och ryckt i mannen, for den ut ur honom under ett högt rop.
27De blev alla förfärade (på gränsen till skräckslagna) och började fråga varandra (begära svar av varandra): ”Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.”
28Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.
29På en gång lämnade Jesus synagogan och gick till Simon och Andreas hus, tillsammans med [bröderna] Jakob och Johannes. [Enligt judisk sed intogs huvudmålet på sabbaten mitt på dagen, direkt efter gudstjänsten.]
30Simons svärmor hade insjuknat och låg ned i feber [troligtvis malaria, se Luk 4:38], och på en gång berättade de det för Jesus.
31Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Genast lämnade febern henne, och hon började att betjäna dem [servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].
32På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom (i en stadig ström) med alla sjuka och besatta,
33tills hela staden [Kapernaum] hade samlats utanför dörren.
34Jesus botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. [Lukas beskriver hur Jesus lägger händerna på var och en av dem, se Luk 4:40.]
35Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt på morgonen, se Mark 6:46; 14:32-41.]
36Simon och de som var med honom [vaknade senare och] letade efter honom (jagade honom som ett villebråd),
37och när de hade funnit honom sade de till honom: ”Alla söker efter dig.”
38Han svarade: ”Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring [på västra sidan av Galileiska sjön], så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.”
39Han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut demonerna.
40En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.”
41Djupt rörd av medömkan, sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sade: ”Jag vill. Bli ren!”
42På en gång försvann spetälskan, och han blev ren.
43Jesus förmanade honom, och skickade bort honom på en gång,
44och sade: ”Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.” [3 Mos 14:1-32]
45Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll.