1Jesus sade till sina lärjungar: ”Det går inte att undvika att snaror (förförelser, frestelser) kommer, men ve den (uttryck för intensiv förtvivlan över den personen) genom vilken de kommer.
2Det skulle vara bättre (mindre illa) för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet, än att han skulle förleda en av dessa små.
3Var ständigt på er vakt!
4Ja, även om han syndar mot dig sju gånger på en dag och kommer till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig,’ så måste du förlåta honom.” [Matteus tar med fler detaljer från Jesu undervisning om förlåtelse i Matt 18:15-34.]
5Apostlarna sade till Herren: ”Ge oss mer tro!”
6Men Herren sade: ”Om ni hade tro som ett senapsfrö, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd: Bli uppryckt med rötterna och bli planterad i havet, och det skulle lyda er.”
7”Skulle någon av er säga till sin tjänare när han kommer in efter att ha plöjt fältet eller vaktat boskap: ’Kom på en gång och sätt dig vid matbordet’?
8Säger han inte i stället: ’Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.’
9Inte tackar han tjänaren för att han gör det han ska göra, eller hur?
10På samma sätt är det med er, när ni har gjort allt ni blivit befallda [förlåtit varandra, se vers fyra], då ska ni säga: ’Vi är bara tjänare (ovärdiga att ta emot någon speciell utmärkelse), vi har bara gjort vår plikt.’ ”
11På färden mot Jerusalem gick Jesus över [eller vandrade längs med] gränsen mellan Samarien och Galileen.
12När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd
13och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss [ha medlidande och hela oss]!” [De spetälska följde budet i 3 Mos 13:46 och bodde utanför byn.]
14När han såg dem sade han: ”Gå [på en gång] och visa er för prästerna.” [Det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se 3 Mos 13:2-3.]
15När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han [antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna] och prisade Gud högt
16och föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen].
17Jesus frågade honom: ”Visst blev alla tio rena, eller hur? Var är de andra nio?
18[Jesus vänder sig nu till lärjungarna och frågar dem:] Var det bara den här främlingen som vände tillbaka för att ge Gud ära?”
19Sedan sade han till mannen som blivit ren: ”Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig.” [Medan de andra nio blev helade fick denne samaritan/samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.]
20En gång frågade fariséerna Jesus när Guds rike (Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder) skulle komma. Han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som kan observeras. [Det grekiska ordet för observeras (gr. parateresis) används bara här i Nya testamentet. Det beskriver hur en vetenskapsman iakttar fysiska fenomen, eller hur en doktor observerar olika sjukdomssymtom. Fariséerna hade föreställningen att Guds rike skulle resas upp och befria Israel från romarna.]
21Ingen kommer att kunna säga:
22Sedan sade Jesus till lärjungarna: ”Det ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar [då han regerar här på jorden fullt ut], men ni ska inte få det. [Det kommer svåra tider med förföljelse och prövningar då ni önskar att han var här på jorden i sin härlighet med sitt rike.]
23Man kommer att säga till er:
24För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, [lika plötsligt och helt synligt för alla] ska Människosonen visa sig på sin dag.
25Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte (denna generation).
26I Människosonens dagar [då han kommer tillbaka för att regera här på jorden fullt ut]:
27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Sedan kom floden och gjorde slut på dem alla.
28Då ska det också vara som på Lots dagar. Folk åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde.
29Den dagen då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
30På samma sätt ska det ske den dag då Människosonen uppenbarar sig. [Då Jesus kommer tillbaka för att döma jorden.]
31Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.]
32Kom ihåg Lots hustru. [I 1 Mos 19:26 berättas hur hon vände sig om och längtade tillbaka till Sodom, vilket blev hennes fall.]
33Den som försöker bevara sitt liv [detta jordeliv] ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.
34Jag säger er:
35Två ska mala tillsammans.
36Två ska vara på fältet.
37Då frågade de honom: ”Var, Herre?”