1Jesus sade också till lärjungarna:
2kallade han till sig förvaltaren och sade:
3Då tänkte förvaltaren: ’Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga.
4Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.’
5Han kallade till sig en efter en av dem som hade skulder till sin herre, och frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig min herre?’
6Han svarade: ’Hundra bat-mått olivolja.’ [Ett bat-mått var ca 30 liter. Det totala värdet motsvarade tre årslöner för en arbetare.]
7Sedan frågade han nästa: ’Hur mycket är du skyldig?’
8Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera).”
9Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde.
10Den som är trogen (pålitlig, trofast) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått]
11Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
12Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra,
13Ingen tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] kan tjäna två herrar.
14Allt detta hörde fariséerna som älskade pengar, och de hånade honom. [Här används ett mer fientligt ord än i Luk 15:2 där de muttrade irriterat. Ordet här är ordagrant ”att lyfta näsan åt någon”. De sade ingenting, men deras kroppsspråk visade deras förakt för Jesus.]
15Jesus sade till dem: ”Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud.”
16”Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
17Det är lättare för himmel och jord att förgå, än att en enda hake [kort streck som särskiljer de hebreiska bokstäverna, eller de små kronor, hebreiska tagin, som dekorerar vissa bokstäver] av undervisningen (gr. nomos) faller bort.
18Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.”
19”Det var en rik man som hade för vana att klä sig i purpur och fint linne [dyrbara kläder, en översteprästs klädnad]. Han vältrade sig i lyx varje dag (ägnade sig åt luxuöst festande, överdriven konsumtion, använde sin rikedom för att imponera på andra).
20Men en tiggare som hette Lasarus låg vid hans port, hans kropp var full av sår,
21och han längtade efter att få äta sig mätt av resterna från den rike mannens bord. Till och med vildhundar kom och slickade hans sår. [När de rörde vid honom och slickade hans sår blev han rituellt oren. Texten kan också ha en djupare andlig mening. De svaga och fattiga nekades att få andlig mat från fariséerna. Liknande språkbruk används i Matt 15:27 där den kananeiska kvinnan säger att även hundarna får äta smulorna från sin mästares bord, dock används ett annat ord för hund där.]
22Så dog den fattige mannen och fördes av änglarna till Abrahams sida. [Frasen Abrahams ”sida” eller ”knä” används bara här i hela Bibeln. Uttrycket återfinns inte heller i judisk dåtida litteratur, men liknande tankegångar att välkomnas av Abraham finns i 4 Mack 13:17 där det står: ”Efter detta lidande ska Abraham, Isak och Jakob välkomna oss, och alla våra förfäder ska prisa oss”, se även 1 Kung 1:21; 2:10; 11:21; Matt 8:11; Upp 19:7-9. Det verkar som om Jesus knyter an till denna föreställning, men gör vissa ändringar.]
23I dödsriket där han plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. [Dödsriket, på grekiska Hades, Sheol på hebreiska, är de dödas plats i väntan på den slutliga uppståndelsen och domen inför den vita tronen, se Ps 16:10; Dan 12:2; Apg 2:27, 31; Upp 20:13.]
24Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och sänd Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i denna eld!’ [Det var inte rikedomen i sig som var orsaken till den rike mannens dom; Abraham var ju rik men fanns i paradiset. Det är anmärkningsvärt att den rike mannen visste vad tiggaren hette! Här på jorden hade han alltså varit fullt medveten om honom, men valt att inte bry sig om sin nästa som led nöd precis utanför hans dörr. Det var orsaken till hans eviga död, se Matt 25:46.]
25Men Abraham svarade: ’Barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus likaså det onda. Nu får han tröst och du plågas.
26Dessutom är det en stor klyfta mellan oss och er, för att det inte ska vara möjligt för någon som vill, att ta sig över härifrån till er eller därifrån hit.’ [Enligt myten kunde man korsa mellan paradiset och Hades via en båt, men det går inte, säger Jesus.]
27Den rike mannen sade: ’Då ber jag dig att du skickar Lasarus till min fars hus.
28Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer till denna plågans plats.’
29Men Abraham sade: ’De har Mose och profeterna, de kan lyssna till [och lyda] dem.’
30Men han sa: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda ska de omvända sig.’
31Abraham sade till honom: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”