1Sedan tog Tsofar – naamaiten [Job 2:11], till orda och sade:
2Ska myckenheten av ord inte bli besvarade?
3Ska ditt tomma prat tvinga människor (hebr. mat) till tystand?
4Och du säger: ”Min lärdom (doktrin) är ren (hebr. zach)
5Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam),
6Och berättar han för dig vishetens hemligheter [dolda skatter]
7Tror du att du kan utröna Guds (Elohas) djuphet?
8Högre än himlarna – vad kan du göra?
9Längre än jorden är dess mått
10Om jag passerar (går förbi) och stänger (hebr. sagar) [ordet används även bildligt om att underordna sig]
11Eftersom han vet min människas tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
12Men en ihålig (tom – hebr. navav) man [en dåre] kan göras vis (fånga hjärtat)
13Om du fastställer (bestämmer) ditt hjärta
14Om ondska (tomhet, ofärd – hebr. aven) i din hand
15Eftersom vid den tiden lyfta ditt ansikte från defekt (fläck, lyte)
16Eftersom du gör dig möda glömmer du,
17Din levnadstid (tillvaro, din värld) ska bli resa sig [lika ljus] som från middagstiden [då solen lyser som starkast],
18Och du kan vara trygg (förtrösta – hebr. batach), för det finns hopp
19Ja, du ligger ner [i trygg vila] och ingen får dig att bli rädd (darra av skräck) [inga mer räder, se Job 1:15, 17]
20Men den ondes ögon förgås [synen tynar bort]