1Då svarade Job och sade:
2Helt säkert (ja visst, så är det – hebr. omnam) – ni är folket,
3Även jag har ett hjärta, likväl som ni,
4Jag har blivit åtlöje (ett skratt – hebr. sechoq) för min granne (bekant – hebr. rea)
5Den olycksdrabbade (”facklan”) är värd förakt
6Rövarnas tält har framgång och den säkre bävar,
7Fråga djuren – de ska undervisa dig,
8Tala (på ett reflekterande, begrundande sätt) till jorden – den ska undervisa dig,
9Finns det någon av dem som inte vet [eller vem är så blind så han inte ser]
10I hans hand är allt levandes själ
11Är det inte örats uppgift att pröva pratet (hebr. milah),
12Finns vishet [bara] hos de föråldrade (skröpliga – hebr. jashish)?
13Hos Gud [och bara hos honom] finns [fullkomlig] vishet och makt (styrka),
14Se, det han bryter ner kan inte byggas upp,
15Se, han hindrar vattnen – och de torkar upp
16Hos honom finns styrka (frimodighet) och insikt (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshijah),
17Han leder bort [kungliga] rådgivare barfota (avklädda i fångenskap; i skam – hebr. sholal)
18Han lossar kungars tillrättavisning (förmaningar – hebr. mosar)
19Prästerna får gå barfota (avklädda i fångenskap; i skam – hebr. sholal)
20Han tar bort (viker undan)
21Han utgjuter (häller ut) skam över furstarna (de som ger – hebr. nadiv)
22Han uppenbarar djupen från mörkret [1 Mos 1:3]
23Han låter folken växa – och förgör dem,
24Han tar bort hjärtat [förståndet] ifrån folkets huvuden (ledare – hebr. rosh)
25De famlar i mörkret utan ljus