1Min själ har tröttnat på (känner avsky inför – hebr. naqat) livet [jag är levande död],
2Jag säger till Gud (Eloha): ”döm mig inte skyldig,
3Är det gott [ger det dig glädje] att förtrycka,
4Har du ögon av kött [ser du på mänskligt sätt]?
5Är dina dagar som en [bräcklig] människas (hebr. enosh) dagar? [Verbet ”är” har lagts till, men versen saknar verb i hebreiskan.]
6eftersom
7Ändå gör du detta även om du vet att jag inte gör det onda
8Dina händer skulpterade mig (formade/utmejslade mig som en avbild – hebr. atsav)
9Kom ihåg, jag ber dig, eftersom likt leran är jag gjord (insatt)
10Har du inte utgjutit mig (låtit mig strömma) som mjölk
11Hud och kött har du klätt mig i och med ben
12Liv (hebr. chajim) [plural] och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) har du tilldelat (ordagrant: gjort med) mig
13Och detta gömmer du i ditt hjärta,
14Om jag syndar (missar målet), då vaktar du på (hebr. shamar)
15Om jag gör det onda (är skyldig) – ve mig (hebr. allaj)! [Starkt uttryck för sorg, används bara här och i Mika 7:1.]
16Och han lyfter sig själv upp [om jag håller mitt huvud högt – är högmodig]
17Du förnyar dina vittnesbörd inför mig [ökar – för in nya vittnen mot mig]
18Och till vad från livmodern
19Som vem inte levande jag lever,
20Är inte mina få dagar nästan över (sluta)
21innan jag vandrar och jag inte återvänder
22Jordens dunkel (mörker, ejfa) är som dödens skuggors mörker (ofel)