1Och Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens (Jahves) ögon när Ehud var död.
2Och Herren (Jahve) gav dem i Kanaans kung Javins hand, som regerade i Chatsor [i övre Galiléen, norr om Galileiska sjön]. Härförare för hans armé var Sisera som bodde i Charoshet-Hagojim (”hednafolkens skogsland”).
3Och Israels söner ropade till Herren (Jahve), för han hade 900 vagnar av järn och i 20 år förtryckte han Israels söner kraftfullt.
4Och Debora [hebr. devorah – betyder ”bi”],
5Hon satt under Deboras palmträd (daddelpalm – hebr. tomer) mellan Rama [betyder: ”höjd”] och Betel [betyder: ”Guds hus”] i Efraims bergsbygd [1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut.
6Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sade till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Debora ger]: ”Har inte Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt och sagt: ’Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?’ [Det finns ett Kedesh nordväst om Chatsor och norr om Hulasjön (Jos 20:7). Det troligaste här är ändå Kirbet-Kedesh på västa sidan av Galileiska sjön, strax söder om nuvarande Tiberias.]
7och jag ska dra ut med dig till bäcken Kishon. Sisera, härföraren över Javins armé med hans vagnar och hans skaror, honom ska jag ge i din hand.”
8Och Barak sade till henne: ”Om du går upp med mig då ska jag gå, men om du inte går med mig går inte jag heller.”
9Och hon sade [hennes andra tal]: ”Jag ska verkligen gå med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahve) ska ge Sisera i en kvinnas hand.”
10Och Barak kallade samman Zevolun och Naftali till Kedesh, och de gick upp 10 000 män till fots och Debora gick upp med honom.
11Chever, keniten, hade isolerat sig själv från keniterna, från Chovavs söner, Mose svärfar, och han slog ner sitt tält så långt bort som Elon-Betsananim, som ligger vid Kedesh.
12Och de berättade för Sisera att Barak, Avinoams son, hade gått upp till berget Tavor.
13Och Sisera samlade ihop alla sina vagnar, 900 vagnar av järn, och allt sitt folk som var med honom från Charoshet-Hagojim (”hednafolkens skogsland”) till Kishons bäck [som rinner genom Jezerelslätten och mynnar ut i dagens Haifa].
14Och Debora sade till Barak [tredje talet]: ”Upp! Detta är dagen som Herren (Jahve) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahve) gått ut framför dig?”
15Och Herren (Jahve) sände förvirring (orsakde panik, tumult – hebr. hamam) över Sisera och alla hans vagnar och hela hans armé med svärdseggen framför Barak, och Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. [Detta är en nyckelvers, det var inte de 10 000 israeliterna som fick hela Siseras armé på flykt, utan Gud ingripande, jmf. 2 Mos 14:24.]
16Men Barak jagade efter vagnarna och efter hela armén till Charoshet-Hagojim (”hednafolkens skogsland”) och hela Siseras armé föll för svärdsegg, inte en enda man lämnades kvar (överlevde).
17Sisera flydde dock till fots till Jaels tält, Chevers hustru, keniten, för det rådde fred mellan Javin, Chatsors kung och Chevers hus, keniten.
18Och Jael gick ut och mötte Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, frukta inte.” Och han gick in till henne i hennes tält och hon täckte honom med en filt.
19Och han sade till henne: ”Ge mig, jag ber dig, lite vatten att dricka för jag är törstig.” Och hon öppnade ett mjölkkrus och gav honom att dricka och täckte över honom.
20Och han sade till henne: ”Stå i tältöppningen [och håll vakt]. Om någon kommer och frågar dig om det finns någon man här, så svara nej.”
21Sedan tog Chevers hustru Jael en tältpinne och tog en hammare i sin hand och gick sakta till honom och slog tältpinnen genom hans tinning och genomborrade honom ner till marken, för han låg i djup sömn. Så blev han medvetslös och dog.
22Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sade till honom: ”Kom och jag ska visa dig mannen som du söker.” Och han kom till henne, och se, Sisera låg död och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.
23Så underkuvade Gud (Elohim) den dagen Javin, Kanaans kung, inför Israels söner.
24Och Israels söners hand segrade mer och mer mot Javin, Kanaans kung, till dess de ödelagt Javin, Kanaans kung.