1Och det hände sig att det fanns en man i Efraims bergsbygd vars namn var Michajho [betyder: ”Vem är som Jahve?”].
2Och han sade till sin mor: ”De 1 100 silvermynt som togs från dig och du svor en förbannelse [över den som stulit; ovanliga hebr. ala används här], och även sade i mina öron (han hörde hennes ed). Se, silvret är med mig, det var jag som tog [stal] det.”
3Han lämnade tillbaka de 1 100 silvermynten till sin mor.
4Och han gav tillbaka silvret till sin mor. Och hans mor tog 200 silver och gav dem till smeden och han gjorde en bildstod och en gjuten avbild, och den var i Michajhos hus. [Kvinnan verkar inte se något problem med att bryta mot Guds bud i 2 Mos 20:4-5; 5 Mos 5:8-9; 27:15. Här finns en likhet med Ananias och Safira, se Apg 5:1-11.]
5Och mannen Micha hade ett gudshus och han gjorde en efod [prästlig klädnad, se 2 Mos 28:4-6] och en terafim (husgud) och han ordinerade (lät fylla handen av) en av hans egna söner, som blev hans präst.
6På den tiden fanns det ingen kung i Israel.
7Och det fanns en yngling från Betlehem i Juda, från Juda familj, och han var levit och han vistades där.
8Och mannen gick från staden, från Betlehem i Juda, till att vistas varhelst han kunde finna (en plats att vistas på), och han kom till Efraims bergsbygd till Michas hus till att forma hans väg.
9Micha frågade honom: ”Från var kommer du?”
10Och Micha sade till honom: ”Bo hos mig och bli till mig till en far och till en präst, och jag, jag ska ge till dig tio silver till dagarna och dyrbara kläder och ditt levebröd (din överlevnad – hebr. michja).” Och leviten gick (in till honom).
11Och leviten var nöjd till (med) att bo hos mannen, och ynglingen blev till (för) honom som en av hans söner.
12Och Micha ordinerade leviten (lät fylla hans hand) och ynglingen blev till honom till en präst och han var i Michas hus.
13Och Micha sade: ”Nu vet jag att Herren (Jahve) vill göra gott mot mig, eftersom jag har en levit till präst.”