1Och Simson gick ner [ända] till Gaza. Där såg han en prostituerad kvinna och gick in till henne (hade sexuellt umgänge med henne).
2Till Gazaborna var det sagt: ”Simson har kommit hit.” Och de omringade honom och låg i bakhåll (på lur) [vid huset eller utanför porten] och väntade på honom hela natten (hebr. lajla) i stadens portar och var tysta hela natten (hebr. lajla) och sade: ”När morgonen ljusnar slår vi honom (med ett dödligt slag).”
3Och Simson låg där halva natten (hebr. lajla) och steg upp efter halva natten (hebr. lajla) och tog tag i dörrarna från stadens portar och de två dörrposterna och gav sig av med tvärstänger och lade dem över sina skuldror och gick upp till toppen på berget öster om Hebron [ordagrant: ”som är över Hebrons ansikte”].
4Och det skedde sedan att han blev förälskad i en kvinna vid floden Soreq [i närheten av Simsons hemtrakter där städerna Tsora, Eshtaol, Timnah och Ekron låg] och hennes namn var Delila.
5Då kom filistéernas furstar upp till henne och sade till henne: ”Locka (ordagrant: öppna upp) honom och se vad hans stora styrka är (i vad den består av) och hur vi kan komma åt honom och fängsla honom så vi kan förödmjuka (plåga – hebr. ana) honom. Och vi ska ge dig 1 100 silver var.” [Mönstret från Dom 14:15 upprepar sig. Delila går med på detta förslag. Det är troligt att texten syftar på de fem filisteiska kungarna, vilket gör att totala summan är 5 500 silver. Den vanliga årslönen för en arbetare var 10 silvermynt, Abraham köpte ett fält för 400 shekel silver (1 Mos 23:15-16).]
6Då sade Delila till Simson: ”Berätta för mig, jag ber dig, var får du din stora styrka från och hur kan man fängsla dig till att förödmjuka (plåga) dig?”
7Simson svarade [med en lögn]: ”Om de binder mig med sju färska linor (tältlinor; rep av senor; hebr. jeter) som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som en [vanlig] människa.” [Tältlinor och bågsträngar gjordes ofta av inälvorna av boskapsdjur. Även senor från ben av får användes. Jämför med hebr. avot i vers 11.]
8Då kom filistéernas furstar upp till henne med sju färska linor som aldrig hade torkat och hon band honom med dem.
9De som satt i bakhåll hos henne var i den inre kammaren. Hon sade då till honom [Simson]: ”Filistéerna är över dig Simson!” Han slet sönder linorna som man sliter sönder en tråd av lingarn i hans andedräkts eld, och han lät [henne] inte veta (få kunskap om) hans styrka. [Se Dom 15:14 om linet!]
10Då sade Delila till Simson: ”Se, du har förnedrat (lurat – hebr. talal) och talat osanning (illusion) till mig. Berätta nu för mig, jag ber dig, hur man kan binda dig.”
11Han sade till henne [och ljög igen]: ”Om de binder mig i nya rep (hebr. avot; tvinnat rep) som inte har brukats till något (ordagrant: som inget arbete gjorts med) så blir jag lika svag som en [vanlig] människa.”
12Då tog Delila nya rep och band honom med dem och sade till honom: ”Filistéerna är över dig Simson!” De som satt i bakhåll var i den inre kammaren. [på samma sätt som förra gången, se vers 9]. Men han slet dem [de nya repen] från sina armar som om det varit en [tunn] tråd.
13Och Delila sade till Simson: ”Se, hittills har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och talat till mig osanning [varje gång]. Berätta till (för) mig i hur du kan bindas.”
14[Hon fick honom att somna] Och hon drev i en tältplugg och sade till honom: ”Filistéerna är över dig Simson!” Och han vaknade från sin sömn och drog ut tältpluggen ur vävspolen och väven.
15Då sade hon till honom: ”Hur kan du säga att du älskar mig men ditt hjärta inte är med mig? Dessa tre gånger har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och inte berättat för mig var din stora styrka kommer från.”
16Och det skedde eftersom hon pressade honom i sina ord hela dagarna och plågade (hebr. alats) honom med hennes ord och hans själ blev otålig (ordagrant: bli för kort) till döden.
17Och han berättade till henne hela sitt hjärta och sade till henne: ”Ingen rakkniv har kommit över mitt huvud eftersom jag är en Guds (Elohims) nasir från min mors livmoder. Om jag blir rakad viker min styrka ifrån mig och jag ska bli svag och vara likadan som alla [vanliga] människor.”
18Då nu Delila förstod att han berättat hela sitt hjärta till henne sände hon och kallade på filistéernas furstar och sade: ”Kom upp den här gången eftersom han har berättat hela sitt hjärta till mig.” Och filistéernas furstar kom upp till henne och tog med sig silvret i sina händer.
19Hon lät honom sova över sitt knä och hon kallade på en man och lät de sju lockarna från hans huvud bli avrakade. Och hon började förödmjuka (plåga – hebr. ana) [se vers 5-6] honom och hans styrka lämnade honom (var inte längre kvar över honom).
20Och hon sade: ”Filistéerna är över dig Simson!” Och han vaknade ur sin sömn och sade (alternativt: tänkte): ”Jag ska gå som de andra gångerna och skaka av mig själv.” Men han visste inte att Herren (Jahve) hade vikt från honom.
21Och filistéerna grep i honom och rev ut (ordagrant: grävde bort) hans ögon och de gick ner med honom till Gaza och fängslade honom i bronskättingar och lät honom mala i huset där han var fängslad.
22Men hans huvuds hår började växa där han blivit rakad.
23Och filistéernas furstar [troligtvis de fem filisteiska furstarna från Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se Jos 13:3] samlades för att offra ett stort offer till deras gud Dagon [som dyrkades i de filisteiska städerna, se 1 Sam 5:2] och för att glädjas och de sade: ”Vår gud har gett vår fiende Simson i vår hand.”
24När folket såg honom, prisade de sina gudar genom att säga:
25Och det skedde när deras hjärta var glatt och de sade: ”Kalla på Simson så att vi kan skratta åt honom.”
26Men Simson sade till ynglingen som höll honom med ett starkt (fast, säkert – hebr. chazaq) grepp i handen: ”Släpp mig så att jag kan känna pelarna som huset vilar på och luta mig mot dem.”
27Huset [templet] var fyllt av män och kvinnor och alla filistéernas furstar var där. Och på taket fanns 3 000 män och kvinnor som såg när Simson hånades.
28Och Simson ropade till Herren (Jahve) och sade: ”Herre, Herre (Adonaj, Jahve) kom ihåg mig, jag ber dig, och gör mig stark (fast, säker, tapper – hebr. chazaq), jag ber dig. Bara denna gång Gud (Elohim), så att jag får hämnas filistéerna för mina båda ögon.”
29Och Simson tog spjärn mot de två pelarna i mitten som huset vilade på och lutade sig över dem, en med sin högra och en med sin vänstra hand.
30Och Simson sade: ”Låt mig själv (min person – hebr. nefesh) dö med filistéerna.” Och han sträckte sig i sin styrka (sin egen förmåga – hebr. koach) och huset [Dagons tempel] föll över furstarna och över hela folket som var där. Och de han dödade när han dog, var fler än de som han dödat medan han levde.
31Och hans bröder och hela hans fars hus kom ner och tog honom och förde upp honom och begravde honom mellan Tsora och mellan Eshtaol i hans far Manoachs begravningsplats.