1[Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se Dom 17:6; 19:1; 21:25.]
2Och Dans söner sände från deras familjer fem män från deras mitt, män, soldatsöner, från Tsora [Simsons födelsestad, se Dom 13:2] och från Eshtaol [det var i området mellan dessa städer i Låglandet som Herrens Ande började röra vid Simson, se Dom 13:25] till att genomsöka (bespeja, spionera på) landet och till att utforska det, och de sade till dem: ”Gå och utforska landet.”
3De var i Michas hus och de kände igen ynglingens röst, leviten [Dom 17:7], och de gick åt sidan där och sade till honom: ”Vem har fört dig hit? Och vad gör du här? Och vad har du här?”
4Och han sade till dem: ”Så och så har Micha gjort med mig och han har anställt mig och jag är en präst till honom.”
5Och de sade till honom: ”Fråga, vi ber dig, genom Gud (Elohim) och låt oss veta att vår väg har framgång som vi går på.”
6Och prästen sade till dem: ”Gå med frid (shalom), framför Herren (Jahve) är er väg som ni går i (på).
7Och de fem männen gick vidare och kom till Laish [i norr].
8Och de kom till sina bröder Tsora och Eshtaol, och deras bröder frågade dem: ”Vad ni … ?”
9De svarade [på en gång]: ”Stig upp och låt oss dra upp över dem, eftersom vi har sett landet, och se det är mycket gott. Och de är stilla, vi tvekar (hebr. atsal) inte till att gå, till att komma till att ärva landet.
10När vi kommer ska vi komma till ett tryggt folk och landet är rymligt händerna eftersom Gud (Elohim) har gett det i våra händer, en plats som ingen där har behov av, alla ting som [finns] i världen (på jorden).
11Och därifrån gav de sig av från daniternas familjer, från Tsora och från Eshtaol, 600 män omgjordade med stridsvapen.
12Och de gick upp och slog läger i Qirjat-Jearim i Juda. Därför kallas den platsen Machane-Dan [Dans lägerplats] till denna dag. Se, efter Qirjat-Jearim.
13Och de gick förbi (passerade) därifrån Efraims bergsbygd och kom till Michas hus.
14Och de svarade, de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) området vid Laish område, och sade till sina bröder: ”Vet ni att i detta hus finns en efod [prästerlig klädnad, se 2 Mos 28:4-6] och en terafim (husgud) [Dom 17:5] och en skuren avbild och en gjuten avbild [Dom 17:3]? Och nu, vet (betänk) vad ni ska göra.”
15Och de gick åt sidan dit och kom till ynglingens hus, leviten, Michas hus och frågade honom om hans shalom (hur han har det, om allt står väl till).
16Och de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen stod i portens öppning, de som var från Dans söner.
17Och de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) landet gick upp och kom dit och tog den skurna avbilden och efoden [prästens klädnad] och terafimen (husguden) och den gjutna avbilden. Och prästen stod i portens öppning med de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen.
18Och dessa kom in i Michas hus och tog bildstoden, efoden och terafimen (husguden) och den gjutna avbilden. Och prästen sade till dem: ”Vad gör ni?”
19Och de sade till honom: ”Tyst! Säg inte ett ord (lägg din hand över din mun). Följ med oss och bli vår far [rådgivare, se Dom 17:10; 1 Mos 45:8] och präst. Är det bättre för dig att vara präst till en mans hus eller att vara präst till en stam och till en familj i Israel?”
20Detta gjorde prästen glad (prästens hjärta blev gott) och han tog efoden och terafimen (husguden) och bildstoden och kom i mitten av folket.
21Och de vände och gick och placerade de små [barnen] och boskapen och rikedomen (hebr. kevoda) framför dem [som skydd om de skulle attackerase, se 1 Mos 33:2-3].
22De var långt borta från Michas hus, och männen som var i husen som fanns vid Michas hus, de ropade och de hann upp Dans söner.
23Och de ropade till Dans söner och de vände sig (sina ansikten) mot dem och sade till Micha: ”Vad [fattas] till dig, eftersom du ropar?”
24Och han sade: ”Ni har tagit bort min gud som jag har gjort och prästen och har gått iväg, vad mer finns till mig? Och hur kan ni då säga till mig: ’Vad [fattas] till dig?’”
25Men Dans söner svarade honom: ”Låt inte din röst höras bland oss, annars kommer bittra män över din själ (ditt liv) och du samlar din själ och ditt hus själar (du och ditt hushåll mister livet).”
26Och Dans söner gick till deras väg. Och Micha såg eftersom de var för starka för honom, och han vände och gick tillbaka till sitt hus.
27Och de [daniterna] tog det som Micha hade tillverkat och prästen som han hade, och kom till Laish, till ett folk [som] hade ro och trygghet, och slog dem med svärdsegg och de brände staden i eld.
28Och det fanns ingen räddning eftersom de var långt bort från Sidon och de talade inte med någon människa, och det var i dalen som är vid Beit-Rachov.
29Och de kallade (gav) staden namnet Dan, [efter] deras far Dans namn som föddes till Israel. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) var Laish stadens namn till en början.
30Och Dans söner reste upp åt sig själva en bildstod, och Jonatan, Gershons son, Manashes son, han och hans bröder var präster åt daniternas stam till den dag då de gick i fångenskap från landet.
31Och de reste upp Michas skurna avbild som han hade gjort, [under] hela den tid som Guds (Elohims) hus var i Shilo.