1O att mitt huvud vore vatten
2Vem har gett mig i öknen
3Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
4Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig från sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.
5Och de bedrar varje man sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda (förvränga).
6De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
7Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så:
8Deras tunga är en vässad pil,
9Ska jag inte straffa dem för dessa ting
10Bergen ska ta upp en gråt och klagan
11Och jag ska göra Jerusalem till en stenhög
12Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahves) mun har talat så att han ska förkunna det? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?
13Och Herren (Jahve) sade: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den,
14men har vandrat efter sina hjärtans envishet och efter baalerna som deras fäder lärt dem.
15Därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så: Se, jag ska mata dem, detta folk, med malört och ge dem galla att dricka.
16Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
17Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
18Och låt dem skynda sig att ta upp klagandet över oss,
19Eftersom en klagande röst hörs från Sion: Hur är vi tillintetgjorda? Vi är mycket förvirrade eftersom vi har övergett landet, eftersom våra boningar har kastat ut oss.
20Hör Herrens (Jahves) ord ni kvinnor och låt era öron ta emot hans muns ord. Och undervisa era döttrar i klagan och var och en hennes granne i klagosång.
21Eftersom döden har kommit upp i våra fönster, den har kommit in i våra palats till att hugga av våra små från gatorna och våra unga från de öppna platserna (torgen).
22Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.
23Så säger Herren (Jahve):
24Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]:
25Se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet.
26Över Egypten och över Juda och över Edom och över Ammons söner och över Moav och över alla som har hörnen på sitt hår avklippt, som bor i öknen, eftersom alla folkslag är oomskurna, men hela Israels hus är oomskuret i hjärtat.