1Hör ordet som Herren (Jahve) talar till er Israels hus.
2Så säger Herren (Jahve):
3För folkslagens sedvänjor är fåfänglighet,
4De täcker det med silver och med guld
5De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
6Det finns ingen, nej ingen enda som (bortom allt annat är) du Herre (Jahve),
7Vem skulle inte frukta dig,
8Men den är rå (brutal) och dåraktig,
9Silver uthamrat till fat som hämtats från Tarshish
10Men Herren Gud (Jahve Elohim) är sann,
11[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem:
12Han som har gjort jorden med sin styrka och makt,
13Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset av mäktiga) vatten i himlarna,
14Alla människor är bevisats brutala för sin kunskap (kännedom),
15De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
16Jakobs del är inte som dessa,
17Samla upp ditt gods från marken
18Eftersom Herren (Jahve) säger så:
19Ve till mig över min smärta!
20Mitt tält är fördärvat
21Eftersom herdarna har blivit råa (brutala)
22En röst, lyssna! Se, det kommer
23Herre (Jahve) jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna,
24Herre (Jahve) tillrättavisa mig, i rättvisa –
25Häll ut din vrede över folkslagen