1Ordet kom till Jeremia från Herren (Jahve), han sade:
2Ställ dig i porten till Herrens hus [templet i Jerusalem]. Där ska du ropa ut detta budskap:
3Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
4Sluta att sätta er förtröstan på lögner [från de falska profeterna] som säger:
5Nej, bara om ni verkligen ändrar era vägar och era gärningar.
6inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan,
7Om ni slutar med allt detta [och börjar leva efter budorden, se 2 Mos 20:13],
8Se, ni litar på lögnens ord som inte kan gagna er.
9Ska ni stjäla, mörda och begå äktenskapsbrott och avlägga falska eder och offra till Baal och vandra efter andra gudar som ni inte känner,
10och komma och stå inför mitt ansikte i detta hus, där mitt namn åkallas, och säga: Vi är befriade, när ni gör alla dessa styggelser?
11Har detta hus, där mitt namn åkallas blivit en rövarkula i era ögon? Se, även jag, jag har sett det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
12Gå nu, jag ber dig, till min plats som var i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag har gjort med det för mitt folk Israels ondska.
13Och nu när ni har gjort alla dessa ting förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag talar till er, talar i tid och ofta, men ni lyssnar inte, och jag kallar på er men ni svarar inte,
14därför ska jag göra mot detta hus, där mitt namn åkallas, som ni litar på, och mot denna plats, som jag gav till er och till era fäder, som jag har gjort med Shilo.
15Och jag ska kasta bort er från mina ögon, som jag har kastat bort alla era bröder, hela Efraims säd.
16Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp något rop eller vädjan för dem, plädera inte med mig, eftersom jag inte kommer att lyssna på dig.
17Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?
18Sönerna samlar ved och fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att göra brödkakor till himmelens drottning och för att hälla ut drickoffer till andra gudar, så att de provocerar mig.
19Provocerar de mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), provocerar de inte sig själva, till deras egna ansiktens förvirring?
20Därför, så säger Herren (Jahve): Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur och över fältets träd och över landets frukt, och den ska brinna och inte kunna släckas.
21Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Addera (lägg till) era brännoffer till era offer och ät köttet.
22För jag talade inte till era fäder och befallde dem inte den dagen då jag förde dem ut ur Egyptens land angående brännoffer och offer,
23men dessa ting befallde jag dem och sade: Lyssna till min röst och jag ska vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk och vandra på alla de vägar som jag befaller er, för att det ska gå väl för er.
24Men de lyssnade inte och lutade inte sina öron, men vandrade i sina egna råd, i sina hjärtans envishet och gick baklänges, inte framåt.
25Ända sedan dagen då era fäder kom ut från Egypten till denna dag, och fast jag har sänt alla mina tjänare profeterna, sänt dem dagligen och ofta,
26har de inte lyssnat till mig, inte lutat sina öron, men gjort sina nackar styva. De har varit värre än deras fäder.
27Och du ska tala till dem alla dessa ord, men de ska inte lyssna till dig. Och du ska kalla på dem, men de ska inte svara dig.
28Och du ska säga till dem: Detta är folket som inte lyssnar till Herren sin Guds (Jahve Elohims) röst, inte tar emot tillrättavisning. Sanningen (trofastheten) är borta och är avhuggen från deras mun.
29Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på de kala höjderna [de höga kullarna utan vegetation], för Herren (Jahve) har förskjutit och övergett hans vredes generation.
30Eftersom Juda söner har gjort det som är ont i mina ögon förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), de har placerat sina osmakliga ting i huset över vilket mitt namn är uppkallat, till att vanhelga det.
31Och de har byggt Tofets höga platser som är i Hinnoms sons dal, till att bränna sina söner och sina döttrar i eld, vilket jag inte har befallt och det har inte funnits i mitt sinne.
32Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då denna plats inte mer ska heta Tofet, Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. Och man ska begrava i Tofet i brist på plats. [Jer 19:6]
33Och kropparna av detta folk ska bli mat till himlarnas fåglar och till markens djur, och ingen ska skrämma bort dem.
34Och jag ska få att tystna från Juda städer och från Jerusalems gator, rösten av fröjd och rösten av jubel, brudgummens röst och brudens röst, för landet ska vara öde. [Jer 16:9; 25:10]