1Sedan tog Bildad – shoaiten [Job 2:11], till orda och sade [svarade Job]:
2Hur länge ska du tala (flöda från ditt hjärta – hebr. malal) så här?
3Har Gud (El) förvrängt (perverterat, gjort krokigt) rätten (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)?
4Om dina söner syndar (hebr. chata) mot honom
5Om du tidigt söker (som högsta prioritet – hebr. shachar) dig mot Gud (El)
6Om du är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och rättsinnig [Ps 119:9]
7Din början var ringa (liten, oansenlig)
8Fråga, jag ber dig nu [käre Job], den tidigare generationen
9Eftersom vi är från igår [nyfödda – i jämförelse med patriarkerna, se vers 8] och vet inget,
10Ska då inte de [tidigare generationer] undervisa dig
11[Bildad verkar känna till Egypten och uppmanar Job att ta lärdom från papyrusplantan:]
12Ännu vi i en grön planta den inte plockats (skördats, skurits av)
13Så stigarna (upptrampade välkända vägar) glömmer alla Gud (El)
14[Lär dig att livet är skört:]
15Han ska luta sig över (lita på) sitt hus men inte stå,
16Han är frodig (ratov, finns bara här) framför solens ansikte
17Över ett röse [är] hans rot slingrad,
18Om han slukas från sin plats
19Se, han har sin fröjd i sin väg
20Se, Gud (El) föraktar inte oskyldig
21Till att fylla (uppfylla) [med] skratt deras mun
22De hatar att bli klädda i skam