1För det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (tvång, begränsning) [inget dystert tungsinne ska vila över henne]. Förr i tiden (i den första tidsåldern) lät han Zevoluns land och Naftalis land vara ringaktat (förbannat; utan välsignelse), men efteråt [senare i kommande dagar] ska han ära (ge tyngd åt) området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen.
2Det folk som vandrar (lever) i mörker [vers 1]
3Du har gjort folket (nationen – hebr. goj) stort (talrikt, mäktigt)
4För oket som tyngde ner dem,
5Varje soldats krigsskor som marscherat
6För ett barn har fötts åt oss,
7Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)
8Herren (Adonaj) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
9Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
10”Tegelstenarna har ramlat ner
11Därför har Herren (Jahve) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom
12Araméerna i öster och filistéerna i väster,
13Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem,
14Därför hugger Herren (Jahve) bort huvud och svans,
15Åldringen och mannen av rang han är huvudet,
16för de som leder folket för dem fel,
17Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män,
18Ondskan brinner som en eld,
19Genom vreden hos Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
20En hugger åt höger
21Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,