1Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
2varför jag prisar de döda
3Men bättre än dem båda
4Återigen begrundade jag allt arbete och alla som utmärker sig i sitt arbete (är yrkesskickliga), det är en mans tävlan (rivalitet) med hans granne.
5Dåren knäpper ihop sina händer
6Bättre en handfull lugn (lite ro, stillhet)
7Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) något som är fåfängligt under solen:
8Där är en ensam och han har ingen tid,
9Bättre två än en,
10För om de faller
11Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
12Och om en man övermannar honom som är ensam,
13Bättre ett fattigt och vist (klokt) barn än en dåraktig kung som inte längre vet hur man tar emot tillrättavisning.
14Ut ur fängelset kommer han för att bli kung, likväl föddes han fattig i sitt kungarike.
15Jag betraktade allt levande som vandrar under solen med det andra barnet som står på sin plats.
16Där var inget slut på allt folk, på alla dem som han ledde, ändå ska de som kommer efter inte glädja sig med honom. Var övertygad – detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
17Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.