1Jag säger i mitt hjärta: ”Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda” Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
2Jag sade om skrattet: ”Det är dårskap”,
3Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv.
4Jag gjorde mig stora planer, jag byggde hus, jag planterade mig vingårdar,
5jag gjorde mig trädgårdar och parker och jag planterade alla slags fruktträd.
6Jag gjorde mig vattendammar för att bevattna skogen som växte upp med träd.
7Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem.
8Jag samlade också åt mig silver och guld och skatter, sådana som kungar och provinser har som sina egna. Jag hade manliga sångare och kvinnliga sångare och människosönernas behag – kvinnor, väldigt många.
9Jag var stor och förökades mer än alla som varit före mig i Jerusalem, även min visdom förblev befäst.
10Vad än mina ögon önskade (begärde)
11Sedan tittade jag på allt som mina händer hade gjort
12Jag vände mig själv till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Kohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort?
13Sedan såg jag att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen
14Den vise mannens ögon är i hans huvud,
15Då sade jag i mitt hjärta:
16För av den vise mannen likaväl som dåren,
17Och jag hatade livet eftersom arbetet som görs under solen är smärtsamt för mig, för detta är fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
18Och jag hatar allt mitt arbete som jag arbetar med under solen, eftersom jag ser att jag måste lämna det till en människa som ska komma efter mig,
19och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Oavsett kommer han att råda över allt arbete som jag har arbetat med och där jag har visat mig vis under solen.
20Därför vänder jag mig helt om för att få mitt hjärta att förtvivla om allt arbete som jag har arbetat med under solen.
21Det finns en människa vars arbete är gjort med vishet och med kunskap och med skicklighet, ändå ska det lämnas som en del (arvedel) till en människa som inte har deltagit i arbetet.
22Vad har en människa för allt sitt arbete och för sitt hjärtas strävan som han har arbetat med under solen?
23Alla hans dagar är smärta och hans sysselsättning förtret, inte ens på natten får hans hjärta vila.
24Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av hennes arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
25För vem kan (ska) äta och vem kan (ska) njuta, åtskild från honom?
26För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn.