1Predikarens (sökarens, lärarens, talmannens – hebr. Kohelets) ord, son till David, kung i Jerusalem.
2”Fåfängans fåfängligheter (hebr. hevel havalim)”,
3Vilken vinst har en man av allt sitt arbete
4En generation går, en annan generation kommer,
5Solen går upp och solen går ner,
6Vinden går mot söder
7Alla floder rinner mot havet,
8Allt slit tröttar ut,
9Det som har varit är det som ska komma,
10Finns det någonting varom det är sagt:
11Det finns inget minne av dem som varit först (levt före oss),
12[Nu följer ett stycke där Predikaren försöker förstå meningen med livet. Stilen skiftar från poesi till prosa och från tredje person till första person. Sju områden undersöks om de kan ge svaret på livets mening, men alla kommer till samma deprimerande svar. Gåtan om livets mening kvarstår.]
13Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt).
14Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
15Det som är krokigt kan inte göras rakt
16Jag talade med mitt eget hjärta och sade: ”Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet).”
17Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.
18För i mycket visdom är mycket förtret (sorg, ilska),