1Dessa var Davids sista ord:
2Herrens (Jahves) Ande talade genom mig
3Israels Gud (Elohim) sade,
4och som morgonljuset när solen går upp, en morgon utan moln, som när klart ljus lyser efter regn, som det skira gräset spirar ur jorden.” [Vers 3 och 4 går att skriva både i presens och futurum.]
5För är inte mitt hus grundat med Herren (Jahve)
6Men de illasinnade (tomma, helt onda; ”ondskans hantlangare” – hebr. belijaal) är som törne [i ett fält] – alla är borttagna (bortkastade, bortrensade),
7utan den man som rör dem måste vara rustad
8Detta är namnen på Davids hjältar (mäktiga stridsmän).
9Och efter honom [nummer två] var Elazar, Dodos son, son till en achochit, en av de tre mäktiga männen med David, när de riskerade sina liv mot filistéerna som hade samlats till strid och Israels män hade gått därifrån,
10han stod fast och slog filistéerna tills hans hand var trött och fastnade i svärdet, och Herren (Jahve) gav en stor seger den dagen, och folket återvände efter honom för att plundra de slagna.
11Och efter honom [som tredje man] var Shamma, Agas son, harariten. Och filistéerna var samlade vid Lechi [eller ”som en trupp”] och där var fältet fullt av linser, och folket flydde från filistéerna.
12Men han stod mitt på fältet och försvarade det och slog filistéerna och Herren (Jahve) gav en stor seger.
13En gång under skördetiden [på försommaren då det är varmt och torrt] gick 3 av de 30 ledarna ner [från bergen i Juda] och kom till David vid Adullams grotta [26 km sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1], och filistéernas armé hade slagit läger i Refaims dal. [Exakt plats är inte känt, men strax sydväst om Adullam.]
14Och David var i fästningen [i närheten av Adullam, se 1 Sam 22:4] och filistéernas armé var då i Betlehem.
15Och David längtade och sade: ”Vem kan ge mig vatten att dricka från Betlehems källa som är vid porten?”
16Och tre mäktiga män bröt sig förbi filistéernas armé och drog upp vatten ur Betlehems källa, som var vid porten, och tog det till David. Men han ville inte dricka av det utan hällde ut det till Herren (Jahve) [som ett dryckesoffer, se 4 Mos 28:7].
17Och han sade: ”Vare det långt bort från mig Herre (Jahve) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!” Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de 3 mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
18Och Avishaj, Joavs bror, Tserojas son, var ledare för de tre andra [vers 13]. Och han lyfte upp sitt spjut mot 300 och slog dem och hade ett namn (var högt aktad) bland de tre.
19Han var mest ärbar av de tre, därför var han deras ledare, men han tillhörde inte de tre första.
20Och Benajaho, Jehojadas son, son till en krigare från Kavtsel, som hade gjort mäktiga dåd, han slog Moavs två lejon (berömda hjältar) och han gick ner och slog ett lejon i gropen under snötiden (vintern).
21Och han slog en egyptier, en ansenlig man, och egyptiern hade ett spjut i sin hand, men han gick ner till honom med en käpp och slog spjutet ur egyptierns hand och slog honom med hans eget spjut.
22Dessa ting gjorde Benajaho, Jehojadas son och hade ett namn bland de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
23Han var mer ärbar än de 30 men tillhörde inte de tre första. Och David satte honom över sin vaktstyrka.
24Asahel, Joavs bror
25Shamma, chorditen,
26Chelets, paltiten,
27Aviezer, anatotiten,
28Tsalmon, achochiten,
29Chelev, Baanas son netofatiten,
30Benajaho, en piratonit,
31Avialvon, arvatiten,
32Eljachba, shaalvoniten, av Jashens söner,
33Shamma, harariten,
34Elifelet, shaalvoniten, Achasbais son,
35Chetsraj, karmeliten,
36Jigal, Natans son från Tsova,
37Tseleq, amoréen,
38Ira, jitriten,
39Orija, hettiten.