1Och Samuels ord kom till hela Israel. Nu drog Israel ut mot Filistéen för att kriga, och slog läger bredvid Even-Ezer [betyder ”hjälpens sten”, kanske Izbet Sartah] och filistéerna slog läger i Afek [i Ela-dalen].
2Och filistéerna ställde upp sig själva mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män.
3Och när folket kom till lägret sade Israels äldste: ”Varför har Herren (Jahve) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahves) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand.”
4Så folket sände [män med bud] till Shilo och de hämtade Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) som sitter på keruberna, förbundsark därifrån. Och Elis två söner – Chofni och Pinchas – följde med Guds (Elohims) förbundsark. [1 Sam 2:33-34]
5Och när Herrens (Jahves) förbundsark kom in i lägret, ropade hela Israel med en stark röst, så att marken skakade (vibrerade av ljudet).
6Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sade de: ”Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?”
7då blev filistéerna rädda och sade: ”Gud (Elohim) har kommit in i lägret!” och de sade: ”Ve oss! Något sådant fanns inte igår och inte dagen innan.
8Ve oss! Vem ska befria oss ur dessa mäktiga gudars hand? Detta är de gudar som slog egyptierna med alla slags plågor och i öknen.
9Var starka och samla ihop er själva som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!”
10Och filistéerna stred och Israel blev slaget och de flydde varje man till sitt tält. Och där var ett stort slag (en stor slakt), för 30 000 från Israels fotfolk föll.
11Och Guds (Elohims) ark blev tagen, och Elis två söner Chofni och Pinchas blev slagna.
12Och en man från Benjamin sprang (flydde) från armén och kom till Shilo samma dag med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud. [Uttryck för sorg.]
13Och när han kom satt Eli på sin stol vid vägkanten och spanade [vaktade nervöst], för hans hjärta var oroligt för Herrens (Jahves) förbundsark. Och när mannen kom in i staden och berättade nyheten, brast hela staden ut i klagorop.
14Och när Eli hörde ljudet av ropen sade han: ”Vad betyder ljudet från detta tumult?”
15Nu var Eli 98 år gammal och hans ögon var svaga så att han inte kunde se.
16Och mannen sade till Eli: ”Jag är han som har kommit från armén, och jag flydde idag från armén.” Och han sade: ”Hur har det gått min son?”
17Och han som hade med sig budskap svarade och sade: ”Israel har flytt för filistéerna och det har också varit en stor slakt bland folket, och de slog även dina två söner. Chofni och Pinchas är döda och Guds (Elohims) ark är tagen.”
18Och det hände när han nämnde om Guds (Elohims) ark, att han föll baklänges från sin stol vid sidan av porten och hans nacke bröts och han dog, eftersom han var en gammal man och tung. Och han hade dömt Israel i 40 år.
19Och hans svärdotter, Pinchas hustru, var gravid och nära att föda. När hon hörde budskapet att Guds (Elohims) ark var tagen och att hennes svärfar och hennes make vara döda, böjde hon sig ner och födde, för hennes smärtor kom plötsligt över henne.
20Och när hon höll på att dö sade kvinnorna som var hos henne: ”Frukta inte, för du har fött en son.” Men hon svarade inte och tog det inte till sitt hjärta.
21Och hon kallade barnet Ichavod [betyder: ”ingen ära”, ”var är ära” eller ”Ve – äran”] och sade: ”Härligheten [Guds närvaro] har lämnat Israel”, eftersom Guds (Elohims) ark blivit tagen [bortförd] och på grund av hennes svärfar och hennes make. [Ps 78:64]
22Och hon sade: ”Härligheten har lämnat Israel, för Guds (Elohims) ark är tagen.”