1Och ynglingen Samuel gjorde tjänst inför Herren under Eli. [Samuel är nu omkring tolv år. Hans namn betyder ordagrant ”Gud hör bön” eller ”den av Gud bönhörde”.]
2Elis ögon hade blivit allt sämre och han kunde inte längre se. Han låg och sov på sin vanliga plats,
3och Guds lampa hade ännu inte slocknat. Samuel låg och sov i Herrens tempel, där också Guds ark stod. [Både lampan och arken är symboler på Guds närvaro. I 5 Mos 24:1-4 ges instruktioner om att lampan ska brinna varje natt fram till gryningen. Det som sker nu händer just innan gryningen eftersom lampan fortfarande lyser.]
4Herren (Jahve, Jag Är, Guds personliga namn, betecknar hans närvaro bland sitt folk) ropade på Samuel och han svarade ”Här är jag.”
5Och han sprang till [den blinde] Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli sade: ”Jag ropade inte på dig. Gå och lägg dig igen.” Samuel gick tillbaka och lade sig.
6Herren ropade igen på Samuel [för andra gången]. Han steg upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade: ”Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen.”
7Samuel hade ännu inte lärt sig känna igen Herren, och fått ta emot uppenbarelse (profetiska ord) från Herren.
8Herren ropade på Samuel en tredje gång. Han steg upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Då förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken.
9Eli sade därför till Samuel: ”Gå tillbaka och lägg dig. När Han ropar på dig så säg, tala Herre, din tjänare lyssnar.” Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
10Då kom Herren och ställde sig nära (positionerade sig intill) och ropade som han gjort tidigare [detta är fjärde gången Herren ropar]: ”Samuel, Samuel.” Samuel svarade: ”Tala, din tjänare lyssnar.”
11Och Herren sade till Samuel: ”Se, Jag ska göra en sak (hebr. davar) i Israel, så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.]
12På den dagen ska jag fullgöra mot Eli allt som jag har talat om hans hus från början till slut.
13För jag har gjort klart för honom att jag ska döma hans hus för evigt för synden, eftersom han vet att hans söner drar en förbannelse över sig själva och utan att han tillrättavisar dem.
14Och därför har jag svurit (gett min ed) till Elis hus, att Elis hus synder inte ska bli försonade med offer, inte med något offer för evigt.”
15Och Samuel låg (kvar) till morgonen och öppnade dörrarna till Herrens (Jahves) hus. Och Samuel var rädd att berätta synen för Eli.
16Sedan kallade Eli på Samuel och sade: ”Samuel min son” och han svarade: ”Här är jag.” [Hebr. hineni, se vers 4.]
17Och han sade: ”Vilka ord har han talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig. Må Gud (Elohim) göra så mot dig och mer, om du döljer något från mig av alla de ord som han har talat till dig.”
18Och Samuel berättade alla ord för honom [Eli] och dolde inget från honom.
19Och Samuel växte och Herren (Jahve) var med honom och lät inte något av hans ord falla till marken. [De profetiska orden han uttalade uppfylldes.]
20Och hela Israel, från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder], visste att Samuel var på väg att bli en Herrens (Jahves) profet.
21Och Herren (Jahve) visade sig igen i Shilo, för Herren (Jahve) uppenbarade sig själv för Samuel i Shilo genom Herrens (Jahves) ord.