1En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.
2Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.
3Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.
4En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.
5Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.
6Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
7De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
8Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
9Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
10Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
11Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
12Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.
13Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.
14De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.
15Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.
16Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.
17Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.
18Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.
19Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.
20Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.
21Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.
22Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.
23En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.
24Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.
25Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.
26Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.
27Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.
28Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.
29Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.
30Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.
31Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.
32Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.