1Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1; 2:1; 4:1], guldet är fördunklat (har blivit matt, blänker inte längre),
2Sions [Jerusalems] dyrbara söner,
3Till och med schakalerna ger bröstet
4Det diande barnets tunga fastnar i gommen
5De som brukade äta delikatesser
6Dottern mitt folks synder är större
7Hennes prinsar och furstar var renare än snö,
8Deras anlete är svartare än kol,
9De som blir slagna med svärd [beskriver en snabb död] är bättre
10Kvinnors händer, fulla av nåd (barmhärtighet),
11Herren (Jahve) har fullbordat sitt raseri,
12Jordens kungar trodde inte,
13Från synderna som hennes profeter har begått
14De irrar omkring som blinda på gatorna,
15”Ur vägen – oren!” ropar man till dem,
16Herrens (Jahves) ansikte [Herren själv] har förskingrat dem,
17För vår del tynar våra ögon bort
18De jagade våra steg
19Våra förföljare är snabbare (bokstavligt ”lättare”)
20Luften (andedräkten) i våra näsborrar [vårt hopp], Herrens (Jahves) smorde,
21Fröjda dig och var glad dotter Edom,
22Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut) dotter Sion [tempelberget i Jerusalem],