1Ack (ve, hur, varför), hon [Jerusalem] sitter ensam (som en solitär) i
2Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka] gråter bittert i natten
3Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil [till Babylon]
4Vägarna till Sion [tempelberget i Jerusalem] sörjer
5Hennes motståndare har blivit huvud (den som leder)
6Och borta från (har lämnat) dottern Sion [tempelberget i Jerusalem]
7Jerusalem kommer ihåg
8Jerusalem har syndat svårt [ordagrant ”synd syndar”; begått upprepade överträdelser, syndat mer och mer],
9Hennes rituella orenhet fanns i hennes kläder [3 Mos 15:19-30],
10Motståndaren har sträckt ut sin hand
11Alla hennes invånare suckar,
12Låt det inte drabba er, alla ni som passerar längs vägen.
13Från höjden sände han eld
14Mina missgärningar är sammanbundna som i ett ok,
15Herren (Adonaj) har förskjutit
16Över allt detta gråter jag.
17Sion [tempelberget i Jerusalem] breder ut sina händer (i en gest av uppgivenhet)
18Herren är rättfärdig,
19Jag ropade efter mina älskare [Klag 1:2]
20Se, Herre (Jahve), för jag är i ångest,
21De [mina fiender] har hört min jämmer och suckan,
22Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte