1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
2Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) av hela mitt hjärta!
3Jag vill vara glad och jubla i dig (hoppa av glädje inför dig)!
4När mina fiender vänder tillbaka,
5För du har hävdat min rätt och fört min rättssak,
6Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
7Fienden är borta, utrotad för alltid,
8Men Herren (Jahve) [i kontrast, se vers 6-7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt),
9och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,
10Och Herren (Jahve) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte,
11Och de som känner ditt namn förtröstar på dig,
12Lovsjung (musicera; slå an strängar till) Herren (Jahve) som bor på (tronar, regerar i) Sion,
13För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5-6] kommer ihåg,
14Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
15så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort]
16Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde,
17Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
18De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
19För den fattige ska inte vara glömd för alltid,
20Stå upp, Herre (Jahve)!
21Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).