1Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]:
2för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga)
3För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död)
4De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga]
5Därför omsluter högfärd (arrogans, högmod, stolthet) dem som en halskedja,
6Deras ögon sticker fram (buktar ut) ur fetman,
7De hånar (bespottar, hädar, förlöjligar) och talar [öppet] om (hotar med) ondskefullt förtryck,
8De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna,
9Därför återvänder hans folk hit [till dessa ogudaktiga förtryckare]
10De säger: Hur kan Gud (El) veta [hur har Gud känt till och varit intimt förtrogen med detta]
11Se, sådana är de onda,
12Ja (sannerligen), förgäves har jag bevarat mitt hjärta rent
13För jag plågas (jag har blivit slagen) hela dagen och fått
14Om jag hade sagt: Så [här] vill jag förkunna [återge/resonera/uttala mig om detta],
15Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
16till dess jag gick in i Herrens (Els) helgedom
17Ja (sannerligen), på hala platser ställer du dem (du ställer dem på det hala),
18Hur blev de inte ödelagda på ett ögonblick,
19Liksom när man vaknar upp ur en dröm, ska du Herre (Adonaj)
20När mitt hjärta visar sig vara bittert [när jag blir sur och snarstucken]
21då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig.
22Men när gäller mig, är jag alltid hos dig,
23Du vägleder mig med ditt råd [du leder mig fram enligt din plan],
24Vem har jag i himlarna [utom dig]?
25När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,
26För se, de som är långt borta från dig ska gå förlorade [de vandrar bort och försvinner].
27Men när det gäller mig så är gott att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim).