1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
2Fräls (rädda) mig Gud (Elohim)
3Jag har sjunkit djupt i dyn,
4Jag är utmattad av mitt ropande (i bön),
5Fler än hårstråna på mitt huvud,
6Gud (Elohim) du känner till, vet allt, om min dårskap.
7Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull,
8För din skull har jag utstått hån,
9Jag har blivit en främling för mina bröder,
10Nitälskan (en djup passion och kärlek) för ditt hus har ätit upp (förtärt) mig,
11När jag grät och fastade (utgöt min själ – hela min person),
12Jag klädde mig i sorgdräkt (säckklädnad),
13De som sitter i portarna [inflytelserika, ”fint folk”] pratar (skvallrar) om mig
14Men jag låter mina böner gå till dig Gud (Jahve),
15Rädda (ryck bort) mig från dyn och låt mig inte sjunka,
16Låt inte flodvågen dränka mig;
17Svara mig, Herre (Jahve),
18och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare.
19Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,
20Du känner till (vet allt om) mina förebråelser,
21förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
22De har lagt gift (galla, bitterhet) i min mat
23Låt deras bord framför dem bli en snara,
24Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
25Utgjut din harm över dem
26Låt deras läger bli öde,
27För de förföljer honom som du har slagit
28Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser
29Låt dem raderas ur Livets bok
30Jag är plågad och i smärta,
31Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång (hebr. shir)
32Det ska behaga Herren (Jahve) mer än [ett offer av] en oxe [hebr. shor, snarlikt med sång i vers 31]
33De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
34För Herren (Jahve) lyssnar till de fattiga och behövande,
35Låt himlarna och jorden prisa honom,
36För Gud (Elohim) ska frälsa Sion [tempelberget i Jerusalem]
37Hans tjänares barn ska ärva det