1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
2Lyssna (vänd ditt öra), Gud (Elohim), till min bön
3Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig;
4På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
5Mitt hjärta vrider sig i mig
6Fruktan och bävan (jordbävning, skakningar) har kommit över mig,
7Och jag säger: O, att jag hade vingar som en duva,
8Säkerligen skulle jag ta mig långt bort,
9Jag skulle skynda till min tillflyktsort,
10Herre (Adonaj) fördärva och dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1-9],
11dag och natt
12ondska och ruiner finns i hennes [stadens] mitt.
13Om en fiende hade hånat mig,
14Men det är du, en man lik mig själv,
15Vi hade en underbar gemenskap tillsammans,
16Låt ödeläggelse komma över dem,
17Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim)
18Kväll och morgon och vid middagstid
19Han har återlöst hela mig (min själ – hebr. nefesh) i frid (shalom, hel och väl)
20Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
21Min kompanjon sträcker fram sin hand mot dem som lever i fred med honom
22Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
23Kasta det som är dig givet (din lott – hebr. jehav) på Herren (Jahve),
24Men, du Gud (Elohim), ska störta (kommer att dra) ner dem