1Till (av) David.
2Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
3Herre (Jahve), vad är en människa,
4Människan är som ett andetag (en vindfläkt; fåfänlighet – hebr. hevel),
5O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se Ps 18:10],
6Kasta ut blixtar och skingra dem,
7Sträck ut dina händer från höjden,
8vars munnar talar falskhet,
9O Gud (Elohim), Jag ska sjunga en ny sång till dig,
10som ger frälsning till kungarna,
11Befria mig och rädda (ryck bort) mig ut ur främlingarnas hand,
12[Nu växlar formen från jag/mig till vi:]
13vars förrådsbodar är fyllda, som erbjuder alla slags varor,
14vars oxar är välgödda.
15Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är ett sådant folk!