1Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
2Sjung till honom, musicera till honom,
3Ha er ära i hans heliga namn,
4Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning],
5Kom ihåg hans underbara gärningar,
6Abrahams säd, hans tjänare,
7Han är Herren vår Gud (Jahve Elohim).
8Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
9Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
10Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
11Du säger: ”Till dig ska jag ge Kanaans land,
12När de bara var ett fåtal, ja mycket få,
13när de gick från land till land,
14tillät han ingen att göra fel mot dem,
15[Och sade:] ”Rör inte mina smorde (utvalda)
16Han kallade på en hungersnöd över landet,
17Han sände en man framför dem,
18hans fötter sattes i kedjor,
19till den tid då hans ord (tal – hebr. davar) kom,
20Kungen sände bud och frigjorde honom,
21Han gjorde honom till herre över sitt hus
22till att disciplinera hans furstar efter sitt behag
23Israel kom också till Egypten
24Han lät sitt folk växa till storligen (i antal, vara fruktsamma) [2 Mos 1:7]
25Han vände deras [egyptiernas] hjärtan
26Han sände Mose,
27De utförde ibland dem hans olika tecken,
28Han sände mörker, och det blev mörkt,
29Han förvandlade deras vatten till blod
30Deras land övertäcktes av grodor,
31Han talade och det kom flugsvärmar
32Han gav dem hagel istället för regn
33Han slog deras vinstockar och deras fikonträd
34Han talade och gräshoppor kom
35De åt upp alla örter i deras land
36Han slog alla förstfödda i deras land,
37Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35-36],
38Egypten gladdes när de lämnade,
39Han spred ut en molnstod som ett skydd
40De bad och han gav dem vaktlar,
41Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
42För han kom ihåg sitt heliga ord
43Han förde ut sitt folk med glädje,
44Han gav dem ländernas områden
45För att de skulle hålla (vakta, bevara) hans stadgar