1Vad ska vi nu säga [om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se Rom 5:20]? Ska vi bli kvar [vanemässigt leva] i synden så att nåden (Guds favör och kraft) blir större?
2Absolut inte!
3Bryr ni er inte om (ignorerar ni det faktum) att alla vi som har döpts in i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus också är döpta in i hans död?
4Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden, för att också vi – på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet – ska vandra på ett nytt sätt (leva ett nytt liv med en högre kvalitet och standard).
5För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse.
6Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. [Kol 3:9-10; Ef 4:22-24; Gal 2:20; 5:24; 6:14]
7Den som är död är befriad från synd [står inte under dess makt].
8När vi nu har dött med den Smorde (Messias, Kristus) [från den här världens sätt] är vår tro att vi också ska leva med honom.
9Vi vet att den Smorde (Messias, Kristus) efter att ha uppväckts från de döda aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt (auktoritet) över honom.
10För den död han dog var en död från synden en gång för alla, och det liv han lever, det lever han för Gud.
11På samma sätt [som Jesus gjorde] ska ni ständigt betrakta er själva som döda från synden (helt separerade från den syndfulla naturen), och i stället leva för Gud i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.
12Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär.
13Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten.
14Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].
15Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [legalism] utan under nåden?
16Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder:
17Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt.
18Ni har blivit befriade från synd och blivit slavar till rättfärdighet.
19Jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. [Paulus ursäktar att han nu använder bilden att vara ”förslavad” till rättfärdighet, eftersom Gud inte håller någon fången, men han använder det som en illustration ändå.]
20När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten.
21Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i död.
22Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse (processen av allt större helighet) som frukt och till slut evigt liv.
23Syndens lön [plural]