1När vi nu har förklarats rättfärdiga (blivit rättfärdiggjorda) av tro [fått rätt ställning med Gud utifrån att vi förtröstar på honom], har vi [så är det ett faktum att vi alltid har] frid (fullständig harmoni) med Gud genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
2Genom honom har vi också i tron fått tillträde (tillgång) till den nåd vi [nu] står (har stått stadigt) i – och vi gläder oss (jublar; är stolta) över Guds härlighets hopp [håller huvudet högt i förväntan på att få uppleva Guds härlighet].
3Men inte bara det, vi gläder oss (jublar; är stolta; håller huvudet högt) också i motgångarna [i våra lidanden], eftersom vi vet att:
4och uthålligheten
5Ett sådant hopp gör oss inte besvikna (skämmer aldrig ut oss), för Guds kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] är (har blivit) utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som gavs åt oss.
6För medan vi fortfarande var svaga (utan styrka; helt oförmögna att hjälpa oss själva), dog den Smorde (Messias, Kristus) i [precis] rätt tid (när tiden var inne) för de ogudaktiga (gudlösa; som saknar respekt och vördnad för Gud).
7Det är sällsynt (knappast) att någon vill dö för en rättfärdig – kanske vågar någon dö för den som är god [den som har ett generöst hjärta, är ärofylld på alla sätt].
8Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.
9När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer (hur mycket säkrare) ska vi inte genom honom bli frälsta (räddade) undan straffdomen [Guds vrede mot synden].
10För om vi – medan vi var [Guds] fiender – blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi – sedan vi blivit försonade – så mycket mer bli frälsta [räddade från straffdomen och få evigt liv] genom hans liv [hans uppståndelse].
11Inte bara det, vi gläder oss i (berömmer, talar positivt om) Gud tack vare vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus), genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.
12Därför [som en kontrast till hur Jesus försonat världen], kom synden in i världen genom en enda människa [Adam, se 1 Mos 3], och genom synden [den fysiska] döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.
13Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.
14Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Adam var en förebild på den som skulle komma.
15Överträdelsen (syndafallet) kan inte jämföras med den fria gåvan (gr. charisma).
16Gåvan kom inte heller som följd av en endas synd.
17Om en enda mans överträdelse betydde
18Alltså, på samma sätt som en endas fall (felsteg) resulterade i
19Liksom en enda människas olydnad (ovilja att lyssna och lyda) gjorde de många till syndare,
20Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större.
21För på samma sätt som synden har regerat (utövat konungsligt envälde) över döden,