1Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat (förskjutit) sitt folk?
2Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i 1 Kung 18:16-19:18] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över Baalsprofeter på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:]
3Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv. [1 Kung 19:10, 14]
4Men vad är Guds svar till honom?
5På samma sätt finns också nu i denna tid (tidsperiod) en rest som Gud har utvalt av nåd.
6Men är det av nåd (Guds favör och kraft), så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.
7Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade.
8Som det står skrivet:
9David säger:
10Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
11Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)?
12Om nu deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?
13Nu talar jag till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt,
14om jag på något sätt kan få mina landsmän att bli avundsjuka, och på så vis frälsa några av dem.
15För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?
16Om förstlingsbrödet är heligt, är hela degen helig [4 Mos 15:17-21]. Och om roten är helig (avskild för tjänst), är också grenarna heliga. [Eftersom Abraham och patriarkerna var Guds utvalda folk är också deras ättlingar det.]
17Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot,
18då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19Nu invänder du kanske: ”Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in.”
20Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva.
21För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.
22Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren.
23Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen.
24För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?
25Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill att ni ska känna till detta mysterium (denna hemlighet som tidigare varit dold) så att ni inte har för höga tankar om er själva. En del av Israel har drabbats av förhärdelse [så att de inte tar emot evangeliet], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.
26Det är på det sättet hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet [Jes 59:20-21; 27:9]:
27Och detta är mitt förbund med dem,
28När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull,
29för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.
30Det fanns en tid förut när ni [hedningar] var olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras [israeliternas] olydnad.
31Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått.
32Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla [både judar och hedningar].
33O vilket djup av rikedom (överflöd)
34Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)?
35Vem har skänkt honom något
36Från honom