1Och kananéerna, Arads kung som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar.
2Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahve) och sade: ”Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag fullständigt förgöra deras städer.”
3Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kananéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
4De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Röda havet för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt,
5och folket talade mot Gud och Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna.”
6Så Herren (Jahve) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog.
7Då kom folket till Mose och sade: ”Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahve) och mot dig. Be till Herren (Jahve) att han tar bort ormarna från oss.”
8Herren (Jahve) sade till Mose: ”Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva.”
9Då gjorde Mose en kopparorm (orm av brons) och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten (hebr. nashach) av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen.
10Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot.
11Och de vandrade från Ovot och slog läger i Ijej-Haavarim [betyder: ”Abrahams ruiner”, se 4 Mos 33:44-45] i öknen framför Moav, mot soluppgången (österut).
12Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien].
13Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moavs gräns mellan Moav och amoréerna.
14därför står det i Herrens (Jahves) stridsbok:
15och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (byggd) [Ar var Moavs huvudstad]
16Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahve) sade till Mose: ”Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten.”
17Sedan sjöng Israel denna sång:
18källan som furstarna grävde,
19och från Mattana till Nachaliel, och från Nachaliel till Bamot,
20och från Bamot till dalen som är i Moavs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.
21Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sade:
22”Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns.”
23Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel.
24Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner.
25Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess byar.
26Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moav och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.
27Därför säger de som talar i liknelser:
28För en eld har gått ut från Chesbon,
29Ve över dig Moav,
30Vi har beskjutit dem –
31Så bodde Israel i amoréernas land.
32Och Mose sände spejare till Jazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jazer var både namnet på regionen (4 Mos 32:1) och huvudstaden (4 Mos 32:3).]
33Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
34Och Herren (Jahve) sade till Mose: ”Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon.”
35Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet.