1Och Israels söner, hela församlingen kom till Tsins öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där.
2Och där fanns inget vatten till församlingen, och de samlade ihop sig mot Mose och mot Aron.
3Och folket grälade med Mose och talade och sade: ”Det hade varit bättre om vi hade förgåtts när våra bröder förgicks inför Herren (Jahve).
4Och varför har du fört Herrens (Jahves) församling till denna öken för att dö här, vi och vår boskap?
5Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka.”
6Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för dem.
7Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
8”Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka.”
9Och Mose tog staven inför Herrens (Jahves) ansikte, som han befallt honom.
10Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sade till dem: ”Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?”
11Och Mose lyfte upp sin hand och han slog klippan med sin stav två gånger, och rikligt med vatten forsade fram och församlingen och deras boskap drack.
12Och Herren (Jahve) sade till Mose och till Aron: ”Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helig i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem.”
13Detta är Merivas vatten där Israels söner grälade med Herren (Jahve) och han blev helig i dem.
14Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:
15hur våra fäder gick ner till Egypten och vi bodde i Egypten en lång tid, och egypterna handlade illa mot oss och våra fäder.
16Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
17Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns.”
18Och Edom sade till honom: ”Ni ska inte gå genom mig, annars kommer jag ut med svärdet mot er.”
19Och Israels söner sade till honom: ”Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, ”låt det inte vara någon sak (mellan oss)”, låt mig endast passera igenom med mina fötter.
20Och han svarade: ”Du ska inte gå igenom.” Och Edom kom ut mot honom med mycket folk och med en stark (fast, säker, tapper) hand.
21Edom vägrade att ge Israel fri lejd genom hans gränser, därför vände Israel bort från honom.
22Och de vandrade från Kadesh och Israels söner, hela församlingen kom till berget Hor.
23Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land och sade:
24Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten.
25Ta Aron och hans son Elazar och för upp dem på berget Hor.
26Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där.”
27Och Mose gjorde som Herren (Jahve) befallt, och de gick upp på berget Hor inför hela församlingens ögon (i hela församlingens åsyn).
28Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget.
29När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar.