1Jesus satte sig i en båt och for över till den andra sidan och kom till sin stad [Kapernaum, i norra änden av sjön Gennesaret].
2Just då förde de [fyra män] en lam man på en bår (bädd) till honom [och firade ner honom i huset, se Mark 2:3-4; Luk 5:17-19]. När Jesus såg deras [den sjuke mannens och hans fyra vänners] tro, sade han till den lame: ”Var vid gott mod (var glad och frimodig), mitt barn! Dina synder är förlåtna.”
3Några av de skriftlärda [från Galileen, Judéen och Jerusalem, se Luk 5:17] sade inom sig [i sina hjärtan, se Mark 2:6]: ”Han hädar.” [Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.]
4Jesus såg (visste) vad de tänkte och sade: ”Varför bär ni onda tankar i era hjärtan?
5Vilket är lättast att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Stå upp och gå?’
6Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder” – så sade han sedan till den lame – ”Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!”
7Mannen steg upp och gick hem.
8När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.
9Jesus gick vidare [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig”, och Matteus steg upp och följde honom.
10När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare (publikaner) och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar.
11När fariséerna fick se det frågade de hans lärjungar: ”Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?”
12När Jesus hörde det sade han: ”Det är inte de friska (starka) som behöver läkare utan de sjuka (svaga).
13Gå och lär er vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:
14Sedan kom Johannes [Döparens] lärjungar fram till honom och frågade: ”Vi och fariséerna fastar ofta [rättrogna judar fastade regelbundet på måndagar och torsdagar], men dina lärjungar fastar inte?” [Kanske råkade Matteus fest infalla på en sådan fastedag.]
15Jesus svarade dem: ”Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] sörja så länge brudgummen är hos dem? Men det ska komma en tid (dagar) när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta.
16Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg). I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.
17Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar), för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut, och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara). Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern] och båda blir bevarade.”
18Medan Jesus talade till dem, kom en föreståndare [Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se Luk 8:41] och föll ner för honom och sade: ”Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.”
19Jesus steg upp och gick med honom och hans lärjungar följde också med.
20Plötsligt kom en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon närmade sig honom bakifrån [i den täta folkhopen kring Jesus] och rörde vid tofsen [hebr. tsitsit] på hans mantel,
21för hon sade gång på gång till sig själv, om jag bara får röra vid hans mantel så blir jag helad (frälst, fri).
22Jesus vände sig om och när han fick syn på henne sade han: ”Var vid gott mod (var glad och frimodig) min dotter. Din tro har gjort dig frisk.” På en gång var kvinnan frisk (frälst, räddad, befriad, trygg, bevarad).
23När Jesus kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtspelarna och folkskaran som höll dödsklagan [ett högljutt tumult, människor hade samlats i huset och på yttergården av medkänsla, men också bara för att ta del av mat och dryck],
24då sade han: ”Gå härifrån! Flickan [som var tolv år, se Mark 5:42] är inte död, hon sover.” Då hånskrattade de åt honom.
25Men när folket hade visats ut (ordagrant ”kastats ut”), gick han in och tog flickans hand [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren], och hon steg upp.
26Ryktet om detta gick ut över hela det området [Galileen och även närbelägna områden].
27När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: ”Förbarma dig över oss, Davids son.”
28När han kom till huset [Petrus hus i Kapernaum där han bodde] kom de blinda männen fram till honom. Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra detta?” De svarade: ”Ja, Herre.”
29Då rörde han vid deras ögon och sade: ”Som gensvar på er tro (förtröstan) ska det ske.”
30Deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: ”Se till att ingen får veta detta.”
31Men de [trotsade hans bud och] gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.
32Just som de var på väg ut fördes en man som var demoniserad och stum till honom.
33När han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme.
34Men fariséerna sade: ”Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.”
35Jesus gick omkring i alla städer och byar.
36När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var rivna (ofredade, ansatta) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde.
37Då [när han ser misären hos folkskarorna] säger han till sina lärjungar: ”Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få.
38Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd.”