1När han kommit ner från berget följde stora folkskaror honom.
2Plötsligt kom en spetälsk (ordet beskriver ett flertal olika hudsjukdomar) fram och föll ner (på sina knän med huvudet mot marken) i tillbedjan inför honom och sade: ”Herre, om du vill (önskar, har en längtan), så kan du rena mig.”
3Då räckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sade: ”Det vill jag (det önskar jag av hela mitt hjärta). Bli fri (ren).” På en gång blev han fri (renad) från sin spetälska.
4Jesus sade till honom: ”Se till att du inte berättar detta för någon, men gå och visa upp dig för prästen och frambär den offergåva som Mose har föreskrivit [för ditt helande, se 3 Mos 14:1-32], som ett vittnesbörd för dem.”
5När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en romersk officer (centurion, ledare för åttio soldater) fram till honom och bad om hjälp:
6”Herre, min tjänare ligger förlamad hemma i huset och har enorma (olidliga) smärtor.”
7Jesus sade till honom: ”Jag kommer och helar honom.”
8Den romerska officeren svarade: ”Herre, jag är inte värdig att du kommer under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk (helt fri, återställd).
9Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: ’Gå!’ till en av dem så går han, eller till en annan: ’Kom!’ så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör detta!’ så gör han det.”
10När Jesus hörde detta förundrade han sig [Jesus förvånas och slås med häpnad] och sade till dem som följde honom: ”Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), jag har inte funnit (mött/träffat på) [en] sådan stor (omfattande) tro hos (nära intill – gr. para) någon i Israel.
11Jag säger er: Många ska komma från öster och väster [hedningar från jordens alla hörn] och sitta ner med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.
12Men kungens barn ska bli utkastade i mörkret utanför. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordet beskriver att man rent fysiskt skakar av smärta).”
13Jesus sade till den romerska officeren: ”Gå, det ska bli som du tror.” I samma ögonblick blev hans tjänare helt frisk (fri, botad).
14När Jesus kom in i Petrus hus, fick han se Petrus svärmor ligga till sängs i feber. [Troligtvis led hon av malaria, se Lukas mer detaljerade beskrivning i Luk 4:38.]
15Då rörde han vid hennes hand och febern lämnade henne. Hon stod upp och började betjäna honom (tillaga och servera mat).
16När det hade blivit kväll förde man dit många som var under demoniskt inflytande (demoniserade, plågade och ansatta av demoner). Jesus drev ut andarna med ett ord (genom att tala till dem) och alla som var sjuka blev också helade. [Det grekiska ordet för ”helade” är therapeuo, det beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande. Här blir människorna helade på en gång, medan vid andra tillfällen kan det ta en viss tid, se Mark 8:22-26.]
17Detta skedde för att det som var sagt genom profeten Jesaja [Jes 53:4] skulle uppfyllas:
18Jesus såg att en stor skara människor hade samlats omkring honom och han gav order om att fara över till andra sidan [av sjön].
19En [ensam] skriftlärd kom fram och sade till honom [medan de var på väg att ge sig av]: ”Mästare (lärare), jag vill följa dig, vart du än går.”
20Då svarade Jesus honom: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.” [Jesus hade ett hem i Kapernaum, även om det inte var hans eget. På ett djupare plan handlar det om att vårt egentliga medborgarskap inte är här på jorden utan i himlen, se Fil 3:20.]
21En annan av hans lärjungar sade till honom: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” [Det är inte förrän i Matt 10:2-4 som de tolv lärjungarna utses, så detta är antagligen inte någon av dem, utan någon som visade visst intresse i att följa Jesus.]
22Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda [de som fortfarande lever, men är andligt döda i sin synd] begrava de döda [de som har dött fysiskt och är på väg att begravas].”
23Jesus steg i båten (en större båt) och hans lärjungar följde honom.
24Plötsligt uppstod en våldsam storm (ordagrant ”jordbävning”, betonar att det var en okontrollerbar kraft) på sjön, så att vågorna slog över båten. Trots detta sov Jesus.
25De gick fram till honom och sade: ”Rädda oss nu på en gång, vi går under.”
26Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Vilken liten (kortvarig) tro ni har!” Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev helt (fullständigt) lugnt.
27Männen [lärjungarna i båten, och andra människor i andra båtar, se Mark 4:36] sade förundrat: ”Vem är han (varifrån kommer han, vad är det för människa)? Till och med vindarna och sjön lyder honom!”
28När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två demoniserade män ut från gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen.
29Plötsligt vrålade (skrek) de: ”Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?”
30En bra bit därifrån gick en stor svinhjord och betade.
31De onda andarna bad honom: ”Om du driver ut oss (vilket vi vet att du kommer att göra), skicka då in oss i svinhjorden.”
32Han sade till dem: ”Far i väg!” Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. På en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet.
33De som vaktade svinen flydde och när de kom till staden berättade de allt som hänt, och speciellt vad som hade hänt med de besatta (som var plågade och ansatta av demoner).
34Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och så fort de fick se honom bad de honom att han skulle lämna deras område.