1Sedan talade Jesus till folkskarorna och till sina lärjungar och sade:
2”De skriftlärda och fariséerna har satt sig [och sitter än] på Mose stol [för att undervisa från Moseböckerna och utöva auktoritet].
3Allt som de säger, det ska ni därför göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras gärningar (handlingar; deras agerande) – för de talar [säger en sak] och gör inte. [De praktiserar inte vad de själva lär ut.]
4De binder ihop (fängslar med kedjor) tunga bördor (ryggsäckar med packning) och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte med sitt finger flytta dem [inte ens lyfta ett finger för att hjälpa och underlätta].
5Alla sina gärningar gör de för att få uppmärksamhet (bli sedda) av människor [som skådespelare som njuter av sin roll].
6De älskar (har en stark vänskapskärlek till) hedersplatsen [vid honnörsbordet] under middagsbjudningarna,
7och [de respektfulla] hälsningarna på torgen
8Men ni ska inte låta er kallas rabbi [inte låta människor sätta er på en sådan piedestal],
9Och kalla inte någon [här] på jorden er fader [titel på patriarkerna och tidigare lärofäder],
10Inte heller ska ni låta er kallas läromästare (ledare, guide, vägledare),
11Men den störste (ordagrant: den större) bland er,
12Den som [ändå] upphöjer sig själv [i arrogans och högmod],
13[I följande punkter utbrister Jesus i djup förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall. I Bergspredikan gav Jesus åtta välsignelser till de rättfärdiga, se Matt 5:3-10. Nu följer sju parallella motsatta verop.]
14Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
15Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan],
16Ni blinda dårar, vad är större (mer värt), guldet eller templet som helgar guldet?
17Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.
18Ni blinda, vad är större (mer värt), gåvan eller altaret som helgar gåvan?
19Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det.
20Den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. [1 Kung 8:13; Ps 26:8]
21Den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
22Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
23Ni blinda ledare, som silar mygg och sväljer kameler!
24Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
25[Jesus, som alltid vill omvändelse, riktar sig nu personligen till dem.] Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.
26Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
27På samma sätt är det med er, ni ser ut att vara rättfärdiga [osjälviska och rena] inför människorna, men inuti är ni fulla av hyckleri (skådespel) och laglöshet (ondska).
28Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
29och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.
30Genom att säga detta vittnar ni mot er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna.
31Fyll då också ni era fäders mått! [Sätt igång, slutför det era förfäder påbörjade!]
32Ni ormar! Ni giftormars barn! [Han förknippade de skriftlärda och fariséerna med död, och med den urgamla ormen, Satan själv.] Hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna (helvetet)?
33Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
34Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret.
35Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Allt detta [onda, svåra tider] ska komma över det här släktet.” [2 Krön 36:15-16]
36[Efter de sju veropen, vers 13-36, avslutar Jesus sitt tal på tempelområdet med följande ord:] ”O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat.
37Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd].
38För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ ” [Ps 118:26]