1Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt berg där de kunde vara för sig själva (i enskildhet).
2Där förvandlades hans utseende inför dem, hans ansikte lyste (klart och tydligt) som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.
3Plötsligt fick de se Mose och Elia samtala med honom.
4Då började Petrus tala, och sade till Jesus: ”Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här! Om du vill så ska jag göra tre hyddor. En åt dig, en åt Mose och en åt Elia.”
5Plötsligt medan han fortfarande talade kom ett skinande moln och omslöt dem [främst Jesus, Elia och Mose, men lärjungarna träder också in i detta moln, se Luk 9:34. Molnet är en gammaltestamentlig bild av Guds närvaro, se 2 Mos 13:21-22; 40:34-38; 1 Kung 8:10-13.] En röst från molnet sade [på liknande sätt som Fadern talat till Jesus vid hans dop, se Matt 3:17]: ”Detta är min älskade (enda) son, som jag har (och alltid haft) mitt välbehag i. Lyssna (ständigt) på honom.”
6När lärjungarna hörde detta, kastade de sig [raklånga] ner med sina ansikten mot marken och greps av stor fruktan (förskräckelse).
7Men Jesus kom och rörde vid dem och sade: ”Stå upp och var inte rädda.”
8När de lyfte upp sina ögon, såg de ingen förutom Jesus.
9Medan de var på väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.”
10Lärjungarna frågade honom: ”Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?”
11Han svarade [och bekräftade deras doktrin som baseras på Mal 4:5]: ”Elia ska komma och återställa allt.
12Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så ska också Människosonen bli behandlad och lida genom dem.”
13Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.
14När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom
15och sade: ”Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk (ordagrant ’blir sjuk under månens inflytande’, grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och plågas svårt. Ofta faller han i elden och många gånger i vattnet.
16Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.”
17Då svarade Jesus [och riktar sig till folkskaran och lärjungarna]: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?”
18Jesus tillrättavisade demonen, och den for ut ur honom, och pojken var botad i det ögonblicket.
19Senare kom lärjungarna enskilt till Jesus (för att samtala privat med honom) och frågade: ”Varför kunde inte vi driva ut demonen?”
20Han svarade: ”På grund av er otro. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er), om ni har tro som ett senapskorn [det minsta av alla frön, se Matt 13:32] kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.”
21Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut genom annat sätt än bön och fasta. [Vers 21 finns inte med i de äldsta manuskripten, och är troligen ett tillägg från Mark 9:29 som en förklaring till hur lärjungarna hade tappat tron. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Matt 10:7.]
22När de var samlade igen i Galileen [tillbaka i närheten av Kapernaum, se vers 24] sade Jesus till dem: ”Människosonen ska överlämnas i människors händer,
23och de kommer att döda honom, och på tredje dagen ska han uppstå.” Då blev de mycket bedrövade.
24När de hade återvänt till Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?”
25Han svarade: ”Jo.” När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: ”Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?”
26Petrus svarade: ”Av andra.” Jesus sade till Petrus: ”Sönerna går alltså fria.
27Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. stater – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig.”