1Sedan kom fariséer och skriftlärda från Jerusalem [där den högsta religiösa eliten var samlad i Sanhedrin] fram till Jesus och sade:
2”Varför bryter dina lärjungar mot fädernas tradition (förordning)? De tvättar ju inte händerna [för att bli ceremoniellt rena] innan de äter.”
3Han svarade:
4Gud har ju sagt [i ett av de tio budorden, se 2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]:
5Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva’,
6då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition.
7Ni hycklare (skådespelare)! Jesaja profeterade rätt om er när han sade [Jes 29:13]:
8Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
9Deras tillbedjan är helt meningslös (fåfäng),
10Han kallade till sig folket och sade till dem: ”Lyssna och förstå!
11Det som orenar en person (ohelgar, gör någon ceremoniellt oren och hindrar kontakten med Gud) är inte vad som kommer in i munnen. Det är vad som kommer ut ur munnen som orenar en människa.”
12Då gick lärjungarna fram till honom och sade: ”Vet du att fariséerna [de högsta ledarna från Jerusalem som kommit ända hit] tog anstöt (blev chockade, vände sig emot dig) på grund av vad du sade?”
13Han svarade: ”Varje växt som inte är planterad av min himmelske Fader ska ryckas upp med roten. [Kan syfta på liknelsen om ogräset i Matt 13:24-29.]
14Låt dem vara (bry er inte om dem)! De är blinda ledare för blinda. Om en blind leder en blind faller båda i gropen.”
15Petrus tog till orda och sade till honom: ”Förklara denna liknelse för oss.” [Vad är det som orenar en människa, i vers 11.]
16Jesus sade:
17Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen passerar genom magen och går vidare ut från kroppen?
18Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det är detta som orenar en människa.
19För från hjärtat kommer:
20Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det orenar inte människan.”
21Jesus gick ut därifrån [från staden Kapernaum, i Galileen, där han bodde under sin verksamma period] och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon. [Två kuststäder längs med Medelhavet som låg i Fenikien, nuvarande Libanon, cirka 8 mil nordväst från Kapernaum.]
22En kananeisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: ”Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon).”
23Men Jesus sade inte ett ord. Hans lärjungar kom och bad honom gång på gång: ”Skicka i väg henne (svara henne så att hon inte behöver besvära oss mer). Hon följer ju efter oss och ropar (med sprucken röst, okontrollerat, störande).”
24Han svarade [till sist kvinnan och sade till henne]: ”Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus.”
25Men hon kom och tillbad (böjde sig i ödmjukhet och vördnad, föll på knä) och sade: ”Herre, hjälp mig!”
26Jesus svarade henne: ”Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna).”
27Hon sade: ”Ja, Herre, men även tamhundarna äter smulorna som faller ner från deras herrars bord.”
28Då svarade Jesus henne: ”O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske.”
29Jesus lämnade den platsen [Tyros och Sidon, se vers 21, och rörde sig österut via Dekapolis, se Mark 7:21]. Han gick längs med [östra sidan av] Galileiska sjön och sedan upp på ett berg [en bergssluttning] där han satte sig.
30Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra som man lade ner vid hans fötter (i snabb följd) och han botade dem.
31När folket såg de stumma tala, krymplingarna bli friska, de lama gå, och de blinda se, häpnade man och prisade (tackade) Israels Gud. [Att de prisade ”Israels Gud” indikerar att Jesus var på östra sidan om Galileiska sjön och folket var icke-judar.]
32Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade: ”Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar (stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget [kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli [alldeles] uttröttade [och kollapsa] på vägen [hem].”
33Lärjungarna sade till honom: ”Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?”
34Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?”
35Då bad han folket slå sig ner på marken.
36Han tog de sju bröden och fiskarna, och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
37Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man ihop sju stora korgar med de överblivna bitarna. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män, se Matt 14:13-21. Dessa sju korgar var stora korgar; ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.]
38De som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn.
39Sedan skickade han i väg folket, gick i båten och for till trakten av Magadan. [På västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias.]