1Samma dag gick Jesus ut från huset [Petrus hus i Kapernaum] och satte sig vid sjön.
2En stor folkskara samlades omkring honom, så han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden.
3Han talade till dem med många liknelser. Han sade:
4När han sådde föll en del vid vägen,
5Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
6Men när solen steg upp förbrändes de,
7Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
8Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav frukt,
9Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”
10Sedan kom lärjungarna till honom och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?”
11Han svarade: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
12För den som har [andlig kunskap] ska få mer [insikt och förståelse], och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har.
13Därför talar jag till dem i liknelser: Eftersom de ser [har förmågan att se], men ändå inte ser, och hör [har förmågan att höra], men ändå inte hör eller förstår.
14De uppfyller Jesajas profetia:
15För detta folks hjärta har blivit förstockat (tjockt, hårt, känslokallt),
16Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör.
17Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.”
18”Hör nu [med öron som är öppna] på [vad som menas med] liknelsen om såningsmannen.
19När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden längs med vägen. [Det grekiska ordet för väg kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord. Dessa blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
20Det som såddes på stenig mark (med bara ett tunt jordlager) är den som hör ordet och på en gång tar emot det med glädje.
21Trots det har det inte fått slå rot inom honom, och han håller bara ut en tid. Så fort han möter lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
22Det som såddes bland törnena är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. [Grundordet för törne är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se Matt 7:15-17.]
23Men det som såddes i den goda jorden är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”
24Han berättade en annan liknelse för dem: ”Det himmelska kungariket [Guds konungamakt som har sitt ursprung från himlen, finns redan nu överallt där Jesus är Herre, och kommer en dag att manifesteras på hela jorden då Jesus kommer tillbaka] kan liknas vid en man som sådde god säd i sin åker.
25Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde falskt vete [rajgräs, ett ogräs med giftig frukt som är snarlikt vete] på åkern mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
26När säden hade skjutit upp och format sädeskorn (bar frukt), visade sig också det falska vetet.
27Ägarens tjänare kom till honom och sade: ’Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?’
28Han svarade: ’En fiende har gjort detta.’ Så tjänarna sade till honom: ’Vill du att vi går och rensar bort ogräset.’
29Han svarade: ’Nej, när ni samlar in ogräset så rycker ni även upp vetet på samma gång.
30Låt båda växa tillsammans fram till skörden, och när skördetiden är inne ska jag säga till skördearbetarna att först samla ihop ogräset, och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Sedan ska de samla in vetet i min lada.”
31Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket (kungaväldet från himlen) är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker.
32Det är det minsta av alla frön [som vanligtvis planterades i landet], men när det har växt upp är det större än alla trädgårdsväxter och blir ett träd, så stort att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”
33Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar, gr. enkrypto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen].”
34Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, han talade inte till dem utan att använda en liknelse.
35Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
36Sedan lät han folket gå och gick in i huset [antagligen Petrus hus där Jesus bodde då han verkade i Galileen].
37Han svarade [och förklarar liknelsen från vers 24-30]:
38Åkern
39Ovännen som sådde det
40På samma sätt som ogräset [som liknar det äkta vetet] samlas ihop och bränns upp i eld, så ska det vara vid tidsålderns slut.
41Människosonen ska då sända ut sina änglar och de ska samla ihop från hans rike alla som är stötestenar (personer som gör så att andra dras in i synd) och alla som praktiserar laglöshet (gör det som är orätt),
42och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’rent fysiskt skaka av skräck’).
43Då ska de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike [en anspelning på Daniel 12:3]. Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”
44[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt:] ”Himmelriket (Guds kungavälde, som finns överallt där hans vilja sker) är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje [över upptäckten] går han och säljer allt han äger och köper den åkern.”
45”Himmelriket (Guds kungavälde) kan också liknas vid en köpman (en resande uppköpare) som söker efter dyrbara pärlor.
46När han hittar en dyrbar pärla, går han och säljer allt han äger och köper den.”
47”Himmelriket (Guds kungavälde från ovan) kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter.
48När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga.”
49”På samma sätt ska det vara vid tidsålderns (den här tidsepokens) slut. Änglarna ska gå fram och separera de onda från de rättfärdiga,
50och kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’så fylld av skräck att man rent fysiskt skakar av rädsla’).”
51”Har ni förstått allt detta [alla dessa liknelser om himmelriket i kapitel 13]?” De svarade honom: ”Ja, Herre.”
52Då sade han till dem: ”Varje skriftlärd [expert i Gamla testamentet] som blir en lärjunge för himmelriket (Guds kungavälde från ovan), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.”
53När Jesus hade avslutat dessa liknelser [i kapitel 13], lämnade han platsen. [Jesus befann sig vid norra stranden av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum där han bodde i Petrus hus.]
54När han kom till sin egen hemstad [Nasaret, knappt tre mil från Kapernaum] undervisade han i deras synagoga. De slogs av häpnad och sade: ”Varifrån har han fått denna vishet och mirakulösa kraft?
55Är inte detta hantverkarens son? [Det grekiska ordet som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare. Josef var antagligen en byggnadsarbetare som jobbade både med trä och sten.] Heter inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas?
56Hans systrar, är de inte alla [gifta och bor] här med oss? Varifrån har han fått allt detta?”
57De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sade till dem: ”En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus).”
58Han utförde inte många kraftgärningar (manifestationer av Guds kraft) där på grund av deras otro.