1Sedan återvände Jesus, uppfylld (och ledd) av den helige Ande, från Jordan[-floden] och fördes av Anden omkring i öknen (ödemarken)
2under fyrtio dagar. Där frestades han (hans karaktär prövades ständigt) av djävulen. Under dessa dagar åt han inget [på liknande sätt som Mose och Elia också fastat, se 2 Mos 34:28; 1 Kung 19:8], och när de [de fyrtio fastedagarna] var över blev han hungrig.
3Då sade djävulen till honom: ”Om du är Guds Son (eftersom du är det), befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat).” [Använd din förmåga för att mätta dina egna behov.]
4Men Jesus svarade:
5Djävulen förde honom upp [på ett högt berg, se Matt 4:8] och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen. [Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.]
6Han sade till Jesus: ”Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill.
7Om du tillber mig [bara en gång] ska allt detta bli ditt.” [Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.]
8Då sade Jesus till honom:
9Han förde honom till Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet [kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån,
10det står ju skrivet [Ps 91:11-12]: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig.
11och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten.”
12Jesus svarade och sade till honom:
13När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom [temporärt] till en annan mer läglig tid.
14Jesus återvände i Andens kraft till Galileen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen.
15Han undervisade i deras [det judiska folkets] synagogor och blev prisad av alla.
16Jesus kom till Nasaret där han hade vuxit upp. [Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om Kapernaum.] På sabbaten (lördagen) gick han till synagogan som han brukade göra.
17och man räckte honom [skriftrullen för] Jesaja bok. Han rullade fram bokrullen och hittade det ställe [i slutet på Jesaja, Jes 61:1-2] där det står skrivet:
18”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig
19Att predika (förkunna, öppet berätta om) ett jubelår från Herren.”
20Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren [som ansvarade för bokrullarna] och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom).
21Då började han tala och sade till dem: ”I dag [2 Kor 6:2] har detta skriftställe gått i uppfyllelse medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt.”
22Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. [Nådefulla ord kan även översättas ”orden om nåd”, vilket passar in i vad Jesus just läst i vers 18-19.] De sade [också] gång på gång: ”Är inte detta Josefs son?”
23Då sade han till dem: ”Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: ’Läkare bota dig själv,’ och säga: ’Vi har hört vad du gjorde i Kapernaum [den stad i Galilén där Jesus bodde och verkade], gör det också nu här i din hemstad [här i Nasaret]!’ ”
24Sedan sade [tillade] han: ”Jag säger er sanningen, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). [Jesus ger nu två exempel från Gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisa betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.]
25[Exempel 1 – Elia och änkan i Sarefat, se 1 Kung 17:8-24:]
26Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i [den lilla byn] Sarefat i [vid medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] Sidon.
27[Exempel 2 – Elisha (Elisa) och den spetälske Naaman, se 2 Kung 5:1-14:]
28När de i synagogan hörde detta [berättelserna om att Gud också sökte hedningarna] fylldes de alla av ilska.
29[Samlingen avbröts abrupt och på ett vanvördigt sätt.] De rusade upp och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden var byggd på. De hade tänkt knuffa ner honom där,
30men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
31Han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen.
32De häpnade (blev helt överväldigade och förvånade) över hans undervisning, för hans ord hade auktoritet (makt). [Det var vanligt att man tog upp en problemställning, för att sedan citera vad andra tidigare rabbiner sagt, men Jesus talade med en egen auktoritet och sanning som fick folket att häpna.]
33I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demonisk ande, och han skrek högt:
34”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, Guds helige.”
35Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): ”Var tyst! Kom ut ur honom!” Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
36Alla förundrades (blev helt mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) och frågade varandra: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.”
37Ryktet om honom spred sig överallt i trakten.
38Jesus stod upp [lämnade stolen där han suttit och undervisat] och gick in i Simons [Petrus] hus. Simons svärmor låg i hög feber (febertoppar), och de bad honom om hjälp för hennes skull.
39Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem [började servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].
40Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Han lade händerna på var och en och botade dem.
41Från många for det också ut demoner, som skrek: ”Du är Guds Son.” Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) och tillät dem inte att säga något, eftersom de visste att han var den Smorde (Messias, Kristus). [Jesus vill inte bli hyllad på detta sätt.]
42Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de försökte hindra honom från att lämna dem.
43Men han sade till dem: ”Jag måste förkunna evangeliet (de goda nyheterna) om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.”
44Han fortsatte att predika i synagogorna i de judiska områdena [i Galileen].