1Sedan tog Elifaz – temaniten [Job 2:11], till orda och sade [svarade Job]:
2Om någon vågar ett ord till dig, tröttar det ut dig (blir du otålig)?
3Se, du har undervisat många,
4Ditt prat (dina ord – hebr. milah; plural) har uppehållit den som fallit,
5Men nu har det [problem, oro] kommit över dig – och du är trött (utmattad),
6Är inte din vördnad [Gudsfruktan]
7Tänk efter, jag ber dig, vem har någonsin förgåtts som är oskyldig?
8För som jag har sett, de som plöjer orättfärdighet och sår split,
9Genom Guds (Elohas) andedräkt förgås de,
10Lejonet (hebr. arjeh) ryter och det vilda lejonet (det rytande lejonet – hebr. shachal) höjer sin röst,
11Det gamla lejonet (hebr. lajish) förgås i brist på byte
12Ett ord (budskap – hebr. davar) kom i hemlighet till mig
13I stormiga tankar (orostankar – hebr. saif) från nattens syner
14kommer fruktan över mig och rysningar
15Sedan passerar en ande (hebr. roach) framför mitt ansikte
16Den [anden, vers 15] stod stilla men jag kunde inte urskilja dess drag,
17”Ska en dödlig man vara rättfärdig inför Gud (Eloha)?
18Se, han har ingen tillit till sin tjänare,
19Hur mycket mer då dem som bor i hus av lera
20Mellan morgon och kväll förskingras de,
21Är inte deras tältlina (hebr. jeter) uppryckt i dem?